Det är mycket som händer. Innan flytten var vi nere och flängde hela familjen på visningar. Väntade på perronger sen kväll med trötta barn. Nattåg ned där vi vuxna inte sov mycket alls, det låter och kränger ju så mycket. Husen var inget å ha, tycks ofta finnas stora vältrafikerade vägar intill och andra saker och skavanker som man inte ser på bild. Lillan hade hostat och snorat en vecka och nu började jag och Lillen också, men han fick mest hög feber, medans vi var ute och reste. Det värsta var dock helgen efter. Då åkte jag ned själv för det var så jobbigt för hela familjen att resa med barnen. Vi var så peppade på det huset! Såg så fint ut, låg så bra till, hyfsat pris. Vi mailade och frågade efter bilder på källaren men det var inte informativt svarade mäklaren. Inga bilder brukar ju betyda att något inte är så fint eller bra. Golvet o duschen därnere i tvättstugan var inge roliga. Det fanns fukt rätt in från berggrunden i minst ett rum. Träväggar. Och så kunde man se in under vardagsrumsgolvet för där var alldeles öppet ut under, det var gjort av trä, mdf-plattor som lappats o lagats med plankor och stöttades upp med träpålar – förklarade ju varför golvet kändes vågigt… Uterummet var ett fuskbygge, stora glipor där väggen gick in mot huset rakt mot ett betongglasfönster, och därunder ute var träet svartmöglat. Trädgården var full av gamla rostiga maskiner och verktyg, även i de fyra skjulen som var ruttna och vattenskadade allihop. Gästhuset likaså, det hade också en skorsten som det stod så fint i beskrivningen att den kunde göras riktigt fint med – kanske om man byggde lutande tornet i Pisa… för skorstenen var på väg bort från huset och höll på att dra med sig nedre delen av väggen i backen. En sådan besvikelse.
En lång omständig resa: Bil flyg, byte, flyg, buss, tåg, bil. Och så bil, tåg, buss, flyg, byte, flyg, bil. Min hosta utvecklades till bihåleinflammation. Flygresan ned gjorde ont, resan hem var fruktansvärd. Gjorde så ont att det kändes som att näsan skulle sprängas, visste knappt var jag skulle ta vägen, så slut att det var jätteansträngande att resa. Och så var flyget så sent att vi blev ombokade på nästa flyg. Skulle inte få åka förrän flera timmar senare, köra hemåt framåt natten, visste inte hur jag skulle orka, ville bara ligga ned. Men strax innan landning säger de i högtalarna att vi är tillbakabokade till rätt byte. Alla bytare rusade mellan planen, ingen hit att springa med skumpande gravidmage, en minut innan avgångstid checkade jag in. Puh! Den resan tog nästan kål på mig. Följdes av skitont i bihålor, hosta, snor och enorm trötthet som inte ville gå över trots huskur med pepparrot mot näsan (ja det bränns!), nässpray, nässkölj, örtpiller och värktabletter. Försökte sova middag med Lillen om dagarna men hade annars mycket att packa och fixa inför flytten. Efter två veckor fick jag ge upp att det skulle gå över och börja äta pencillin. Det blev långsamt bättre.
Kan ju lugnt säga att vi är rätt trötta på alla lögnaktiga husannonser som ser sååå bra ut men inte visar hela sanningen.
Ärligt, fint och vettigt hus sökes!
Follow
