Han äter och smaskar mer än någonsin. Senaste veckorna har det hänt något. Frukt är godast men även en del andra puréer, soppor och grytor går bra. Inga bitar eller riskorn, det åker ut direkt. Häromdagen åt han över en halv burk mangopuré!!! Detta är lilla gubben som var så svårt sjuk, inte kunde amma och sedan inte få in minsta lilla smula i munnen utan att få jättestark kräkreflex. Vi har övat sedan han var 4 månader och varje gång han blivit sjuk har det gått bakåt och tagit månader att hämta upp. Därför har jag haft svårt att glädjas åt detta för vad händer nästa gång han blir sjuk? Han som ska börja förskola snart (där finns det sjukdomar!). Men den långsamma takten går i alla fall framåt. Just nu äter han mer via munnen än någonsin.
Han sitter en stund och välter ibland, åt sidan och blir ledsen eller bara lägger sig rakt fram på ansiktet med benen fortfarande böjda i skräddarställning (man är överrörlig med DS). Känns jobbigt för honom när han inte kan sätta sig och lägga sig själv för då når han inte leksaker och blir frustrerad. Eter en stunds sittande blir han trött men kan inte lägga sig själv. Den övning vi har fått för att han ska lära sig sitta fungerar inte alls. Man ska lägga honom på sidan med undre benet och armen böjt – och om man nu hinner innan han rullat runt så ska man få honom att med armen trycka sig upp från sidan – vilket han inte alls fattar eller orkar. Såg en film med ett annat barn med DS som satte sig upp från magliggande genom att gå i splitt med benen och resa upp överkroppen till sittande – så kan man bara göra om man är överrörlig. Det barnet hade inte heller fattat resa-sig-upp-från-sidan-övningen och fler barn med DS gör tydligen på detta sätt. Det kanske inte är jättebäst för lederna men kan man inte få göra på de sätt man kan tills man senare lär sig andra sätt? Måste man göra som alla “vanliga” när man kan få chansen att röra sig och klara av mer saker?
Han rullar runt och ålar snabbt som en liten gnu. Enstaka gånger har han rest sig med upp armar och putat upp med rumpan samtidig – kommit upp i krypställning. Vi berömmer det mycket. Han gör det nästan självmant ibland när vi rullar boll med honom, det tycker han är skitkul.
Han är inne i kastaråldern, bara slänger ned saker från bordet helt nochalant, allt som inte duger, leksaker är tråkigt. Han älskar burkar med grejer i som låter och stora mjölk- och josförpackningar med innehåll, eller att slå saker mot varann som låter. Älskar all slags musik och diggar järnet! Sitter och ler och shakear upp och ner. Han är ganska klurig och listar ut saker, som hur han ska lyfta och få tag på grejer i flera steg. Har ett havsdjurspussel med magneter på bitarna som han fiskar upp med ett fiskespö. Han är så smart!
Han babblar mycket. Säger mamama, bababa, dadada (papa kommer senare eftersom det ligger längre bak i munnen). Iband låter det till och med som “hej” och “nej”. Han gör också mycket monsterljud, eller hur man nu ska säga att det låter, lite som en growlande Dracula. Och väldigt mycket smackande med munnen.
Det har bekymrat mig en del att motoriken går bakåt. Men fick höra att det ofta blir så när man går framåt på andra områden. Det går ju så bra med ätandet och pratandet så det kanske är därför.
Som jag skrev till en annan förälder till barn med speciella behov: Våra barn får göra allt i sin egen takt. De små stegen blir stora i våra ögon, vi som vet hur det varit.
Sitträning och finmotorik, och digga lite till musik
Follow
