I början hade jag inga graviditetskrämpor, märkte inte ens att jag var gravid. Ovanligt behaglig graviditet. Tröttheten fanns kanske men den orsakas också av sömnbrist och stress. Istället har det ju varit annat som varit jobbigt. Som bostadslöshet, flytt, tillfälligt boende, husletande, krångel med lillens sjukhus, mera flyttfix, skola/förskola- och boendekrångel osv. Men såhär på slutet av en graviditet så hopar sig krämporna. Liten därinne blir ju så stor, trycker och knör. På revben och pissblåsa. Ibland blir man akut kissenödig för att nästa stund inte vara det alls. Revbenen har inte känts som de fått plats senaste månaderna, nu gör det ofta ont, man får trycka ryggen bakåt. Har lyckats få en jömla slemhosta. Kan tala om att hosta+höggraviditet är en omöjlig kombo! Man kan liksom inte hosta mot revben som inte får plats, det gör så ont. Får inte andas djupt eller skratta åt knasiga Lillen eller böja mig fram för att gosa med barnen för då blir det host-och-spyattack. Försöker grymta som en flåsig gris för att slippa hosta, går sådär. Men varje gång jag lägger mig ned börjar det och en får springa vända upp sin valrosskropp, krypa ur sängen, vinglande som ett fyllo klampa ned på golvet och graciöst skutta ta sig fram till närmsta ho. För att sedan sitta en stund och lååångsamt luta kroppen nedåt för att undvik ännu en attack. Så ska man pussla in sig i alla kuddar igen. Minst 2 under huvudet för att inte spy. En som stöd under magen. En mellan benen för annars blir det så oskönt. Och gärna två under vaderna som spänner sig som tusan i liggläge, hela tiden på gränsen till kramp. Fast en kan ju inte ligga för mycket som ett V heller för då kläms magen. Sedan ska man lyckas nå täcket med den oböjbara kroppen (mage ivägen!) och dra det över sig, men inte för tjockt eller för mycket för då vaknar man genomsvettig av kaminen på magen. 1-2 gånger per natt måste en ju upp o pissa med, någon trycker ju på blåsan. Och då är det hela kliva-upp-proceduren, undvika-hostattack-proceduren och kuddpusselproceduren igen… Det är jobbigt att sova!
Om dagarna försöker jag göra saker med barnen men magen är tung och börjar göra ont om en går o står för mycket. Sitta still är heller ingen hit. Inte luta sig rakt bakåt för då blir en yrslig (magen trycker på artärerna och hindrar syret) så en får vända magen åt sidnan om en ska soffmysa. Varje gång jag suttit gör det skitont i svanskotan när en ska ändra läge eller resa sig upp, då gör jag mina allra vackraste grimasigaste miner. När jag ställer eller vrider mig strålar det ofta smärta från skinkan neråt benet så att det låser sig. Så fastnar ofta lite halvböjd som en gammel käring innan jag lyckas räta upp kroppen och rör mig vidare. Ischias är det visst, hänger ihop med foglossning (det mjukas upp för att bebis ska komma ut).
Annars är en ju såklart allmänt klumpig, vankar som en anka, kan omöjligt dra in magen när en smidigt ska klämma sig förbi någonstans. Och denna sommarvärme har plågat så. Det räcker med runt 20 grader, blir det varmare går mag-kaminen igång på full effekt. En svettas, flåsar och vet inte var en ska ta vägen. Går o dricker iskallt vatttten och baddar på kroppen för att inte alldeles få värmeslag. Höggravid och sommar är en dålig kombo. Yrsel finns det ju med. Sådär kul att plocka fram frukost till barnen eller bära en liten uppför trappan och behöva sitta/sätta ned för att inte svimma (blodet har visst svårt att ta sig upp från benen). Detdär med järn är tröttsamt med, tabletter pajar magen alldeles så enda alternativet är den vedervärdiga Blutsaften. Koncenterade örter och slisk som ska drickas en halvtimme innan maten så att en lagom hinner bli illamående och få svårt att äta. Tar mig ett järn varje dag, höhö! Blev rekommenderad jordgubbar också, mycket trevligare! Ätit jordgubbar var o varannan dag denna sommar. Mums!
Follow
