Jag har fått en bebis, och det är därför jag skrivit så lite det sista. Är inte hemma så än så länge får ni hålla till godo med mina gravidkrämpor (som var tänkta att publiceras innan bebis dök upp). Och till alla som inte är så sugna på att vara gravida efter att ha läst detta vill jag bara säga, att alla graviditetskrämpor blir totalt obetydliga och känns ljusår bort när bebisen väl är kommen.
Det har varit en tuff graviditet med krämpor som bara fyllts på och fyllts på och fyllt på. I början var det ju mest den enorma tröttheten som höll sig kvar i många månader, ett tag somnade jag i soffan jättetidigt om kvällarna, så trist. Hade en tid konstant ont i magen där det växte och töjde i kejsarsnittsärret. Beställde hem en pirat-arm som jag kallar den, en griparm så jag slipper böja mig. Fiffigt – en ska bara minnas var en hängde den sist, eller böja sig ned och ta upp den från golvet när Lillan lekt med den…
Beware of the pirate arm!
Halsbrännan har funnits med nästan hela tiden. Illamående och kräkattacker likaså. Ibland får man skita i att borsta tänder eller avsluta väldigt snabbt för att inte spy. Doftkänslig har jag ju varit sedan början, superstarkt luktsinne som mår illa och spyr av jobbiga dofter, allra värst är kaffe. Och har någon gjort nr 2 på dass när jag ska borsta tänder så hinner jag knappt ens stoppa in tanborsten innan jag spyr.
Över sommaren har katterna tagit in möss var och varannan dag, enstaka gånger fåglar. De är ofta mer eller mindre uppätna med några blodiga kletiga tarmar kvarliggandes. Jag spyr järnet av att ta ut och torka upp det. Jag som är uppvuxen på landet och har sett hur många döda, halvätna och uppskurna djur och inälvor som helst är helt plötsligt pinsamt lättäcklad. Oftast ser man mössen på morgonen och jag har fått sådana innan-frukost-tom-imagen-kräk-attacker att jag fastnat i kräkrefexen, hulkar magsyra och inte kan sluta. En del fastnar i vinkelvolten, jag fastnar i kräkreflexen -The joys of being pregnant…
Det där med illamående finns alltid på lur. Man blir ju så satans hungrig som gravid och äter jag inte tillräckligt snabbt så blir det illamående istället.
Helt plötsligt vaknade jag på nätterna av att det kliade satan. Så fruktansvärt mycket att jag inte kunde sova, låg och vred och vände mig, inte kunde ligga kvar och gick upp på toa och bara satt och kliade mig i timmar, gnuggade med en handduk och tillslut rev med naglarna. Jag hade fått en gravidkrämpa jag inte ens visste fanns – gravidklåda. Den får en del att klia sönder huden så att den blöder. Min hud gick inte sönder men jag kliade så jag fick bölder. Hemskt är det. Tack o lov fanns det en medicin som jag i månader måst ta varje kväll. Kliandet är som värst på kvällar och nätter och det tar en timme för tabletterna att verka, vilket varit jobbigt när det börjar olika tidigt och ibland inte har fungerat om natten, så att jag fått ta fler och vara uppe en timma.
En helg hade vi 4-årskalas för Lillan, med vänner och tillresta släktingar. Då passade min ena fot på att svullna upp järnet och det blev akutbesök mitt i natten. En gäst fick köra eftersom sambon just då inte hade körkort och vi visste inte om jag skulle bli inlagd eller nästa dag skulle kunna köra släktingarna till flygplatsen. De hittade inget på akuten och vi fick åka entimmasvägen hem igen och sova lite kort innan flygplatsskjutsen. På morgonen hade även min överläpp svullnat upp så jag såg inte klok ut, som ett plastikopererat duckface ungefär. Strax vid flyget ringde akuten och sade åt mig att åka in igen för ett test visade på möjlig blodpropp. Så det vara bara att åka raka vägen vidare. Men efter mera tester visste de fortfarande inget. För säkerhets skull fick jag spruta med blodförtunnande och skulle ta en på mig själv också, eller sambon skulle men han totalvägrar sådant. Tack och lov hade sjuksystern i familjen inte åkt hem ännu så jag slapp göra på mig själv, men om det visade sig vara blodpropp skulle jag få göra det många gånger… Några ultraljudstider för benet fanns inte förrän nästa dag så jag fick åka in en tredje dag. Sammanlagt sex timmars körning alltså. Och allt de kunde komma fram till var att det var inte blodpropp och förmodligen då inte farligt. Man kan säga att jag var redigt trött och något sur efter helgen då jag blev fröken klumpfot. Helt plötsligt var tofflor det enda par skor mina olika stora fötter kunde ha. Sedan gick tofflorna sönder… fick köpa nya. Benet svullnar och minskar och svullnar mest hela tiden. Nu såhär på slutet svullnar båda benen men mest det ena.
En väntar sig inte riktigt att få en chock av att titta på sina fötter
Ett tag fick jag så svårt att öppna flaskor och burkar, blev så svag i händerna. Förstod inte varför. Började tro att något var fel, att jag fått reumatism eller något. Då fick jag veta ännu en gravidkrämpa jag inte känt till. Karpaltunnelsyndrom pga graviditet. Det innebär ju att nerverna kommit i kläm så att man inte kan greppa ordentligt, en del tappar saker osv. Många som jobbar mycket med händerna drabbas av detta. men nu berodde det alltså på att svullnader tryckte mot nerverna. Sambon får numera öppna flaskor o burkar och ibland kan jag inte stänga av kranen när jag har vattnat växterna ute. Vanligtvis opererar man sådant här men inte under graviditet eftersom det ska gå över efteråt. Jag har det i båda händerna men mest i den högra som jag använder mest. I den pirrade det inte bara utan 3 fingrar var helt avdomnade. Därför får jag sova med en skena varje natt (vilket byter domningen mot pirrning) och göra kläm-och-sträcka-ut övningar (som jag numera glömmer). Om nätterna gör det ont i händer och fötter, händerna stelnar i krokigt tillstånd och fötterna blir jobbiga att stå och gå på, hela kroppen blir stel och orörlig och benen låser sig ibland. Så det är knapppast ljuvligt och vackert när jag ska ta mig till de evinnerliga dassbesöken om natten. Först välta upp åbäket till valrosskropp från sidan, veckla ut de låsta knäna, stå på stela böjda fötter som knappt bär, och hasa iväg som kaptenskan krok med kråkans klohänder. En är inte som en balettdansös precis. Jag kanske borde börja spöka när jag ändå håller på.
Nej det är inte ett muterat bowlingklot, det är en bebismage
Såhär i slutet på graviditeten är man så frustrerande klumpig! Hur en än gör så är magen i vägen. Den tar över hela kroppen och försöker liksom trycka undan den. Jag är som ett bakvänt C med revben och pissblåsa ständigt utsatta för tryck. Ibland trycker Turbo till så att det gör riktigt ont i revbenet eller strålar svidande i blåsan. Jag kan inte sitta i 90 grader. Någon bra sittställning finns överhuvudtaget inte längre. Att böja sig är ett helvete för nedre magen och knäna, att gå någon vidare sträcka likaså. Att böja sig fram å skörda mangold i sin trädgård orsakade otrevliga sammandragningar, det blir pall i fortsättningen men svårt att aldrig böja sig. Kan inte ligga på rygg för då trycker magtyngden på artärerna och syret kommer inte runt i kroppen så man blir alldeles yr. I sängen måste jag ha minst 5 kuddar: 3 under huvudet för att inte spy för halsen är som en flaska, allt rinner rinner upp. En kudde behövs under magen och en mellan benen. Det är ett helt företag att vända sida om natten. 2 gånger per natt måste jag upp på toa med. Någon trycker på blåsan. Även på dagarna är det en massa tryckande med kissnödighet som följd. Ungen är mycket förtjust i min högra sida och ligger där hela tiden. Knöendes på pissblåsa, navel och höger revben, inte jätteskönt. Magen får ofta slagsida åt höger, ser väldigt lustigt ut!
Under nästan hela graviditeten har jag varit så himla törstig och fruktsugen. Känns som att frukt släcker törsten bättre än vad att dricka gör. Bara mölar in ett helt gäng fräscha frukter titt som tätt och får lite panik när frukten börjar ta slut. Fruktsallad är typ det godaste som finns just nu. Gör mig lycklig, ge mig fruktsallad liksom! Slurp!
Återkommer snart om bebisen…
Follow
