Barn med behåar – dags att reagera

Av alla dessa artiklar och nyheter jag läser så fastnade denna extra mycket. Den gick liksom inte att skaka av sig. Tjejer i trean har bh. Och smink. Inte bara några få utan ganska många. Jag tänker på när jag var yngre. De första som började sminka sig var de “tuffa” tjejerna i sexan. De flesta i sjuan. Jag började i åttan för jag var ganska mesig. Men jag tror att detta var tidigt för generationer innan min. Herregud vad det går ner i åldrarna hela tiden! när tar det stopp? Föräldrar har har bikinisar på sina småflickor. Jag har läst om det men blev ändå chockad när jag såg det själv häromdagen när jag badade med en glad och naken Lillan i havet. Då gick vi förbi några småflickor som plaskade i vattnet och grävde i sanden med bikini på. Varför!?! det finns ju inget att dölja! Hela mänskligheten verkar sjukligt hjärntvättad! Det ger mig ett sådant obehag, att barn, eller rättare sagt flickebarn, inte får vara barn längre. De ska sexualiseras och tänka på sitt utseende från allra första början. Ja så fort de kommer ut ur magen så ska de sättas på något rosa eller gulligt så att alla vet om de ska kommentera utseendet (eller andra egenskaper) och hjärntvätta den stackars ungen in i utseendefixeringens och sexismens värld. För barn får inte vara barn – bara leka och vara lyckligt ovetande om vuxenlivets ansvar och utmaningar. Här är artikeln:

Varför? Det finns ju inga bröst att hålla i?

Jag citerar: “Ungarna speglar oss. Såhär ser vår värld ut. Vi vill bli älskade och få så många likes som möjligt.” Jag tänker att föräldrar behöver bli så mycket mer medvetna om hur mycket de faktiskt påverkar sina barn. Hur beter vi oss själva? Är vi nöjda med oss själva? Pratar vi om vikt och bantar inför barnet? Kan vi gå ut utan smink? och så vidare. Mår vi inte helt bra så behöver vi säga både till oss själva och inför våra barn på olika sätt “Jag är bra som jag är.” “Vi är bra som vi är!” För för jössenam! Barn ska bara vara!

Behåupproret sprider sig: “Det är helt sjukt”

Läser att förskollärare berättar att det finns barn som kommit med smink till dagis. Jag vet knappt vad jag ska säga. Vi måste sluta bry oss så mycket om att vara fina, söta, snygga och sexiga. Det är vi vuxna som är förebilderna. Och de tidningar vi drar hem, de program vi ser på tv osv. Men framförallt får vi tänka igenom hur vi själva gör och hur vi reagerar på andra, pratar om andra. Hur visar vi vad som är viktigt?

Att behaga eller tänka på sina behov?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap, Mående, livsvisdom, Tankar om viktigheter and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Barn med behåar – dags att reagera

  1. Tess says:

    Jag håller verkligen med dig! Att testa smink eller klä ut sig som lek är en grej, men när det blir till en allvarlig grej som görs vardagligen så har det gått för långt enligt mig. Varför ska flickor lära sig från start att det enda som betyder något är att du är söt, snygg, sexig och kan behaga killarna? Helt sjukt! Låt dem leka och utvecklas till individer! Att börja med smink och vuxenkläder i tidig ålder kan leda till besvär senare i livet. Jag känner kvinnor som inte kan gå utanför sin dörr utan smink. Jag vet kvinnor som säger att de är tjocka när de har storlek 38 på kläder. Jag hoppas att jag kan ge mig son en hälsosam syn på kvinnor. Jag pratar aldrig vikt för jag har viktigare saker att bry mig om. Jag går för det mesta helt utan smink. Jag har aldrig förstått uppdelningen av bebisar och småbarn. För mig är rosa en färg och min son har alltid haft några rosa plagg i sin garderob eftersom jag velat ge honom hela utbudet. Han har dessutom inget “pojkrum” utan ett “barnrum” då han har alla typer av leksaker och regnbågens färger även i rummet. Förstår inte varför det är så viktigt för en del föräldrar att könet på deras barn syns och varför de vill begränsa dem till ett smalt spektrum i det stora. Ibland har folk trott att min son har varit en flicka. Har han tagit skada? Nej! Och om jag ger honom hela spektrat istället för en smal del, så får han välja och utvecklas till den han är menad att bli. Självklart påverkar man på något vis. Om inte medvetet så omedvetet, men jag låter iaf bli att kränka mitt barn genom att skälla ut honom om han visar intresse för att leka med dockor (detta har jag sett pappor göra).

Leave a Reply to Tess Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *