Way out west

Något hade hänt med Slottskogen. Den var helt förändrad. Helt plötsligt var där massor med människor. En festival. Där var jag igår.

Jag och några andra.

Ane Brun gjorde magisk musik att dansa i trans till. Så vacker röst och annorlunda stil. En skäggig José Gonzalez var med på en låt.

First Aid Kit gjorde melodisk musik att njuta till. De är så unga men ändå så musikaliska, skönsjungande, kör sin egen stil, och har snygga kläder. Jag vill också ha hår som når ner till röven som en kan headbanga till skön musik med!

Blur gjorde glad musik att hoppa till, men kså djupa låtar att vagga med till.En studsar aldrig så bra som till “Song two” -Wo-ho!

Vi såg även Billy Bragg, West Coast och Bon Iver men de tyckte jag var sådär. Jag känner mig lite duktig som inte fick ångest av alla människor. Men efter några timmar av passiv rökning förvandlades jag till en rökarhatande Darth Vader (flåsflås) och kan inte vänta på den dag då rökning ska bli förbjudet bland folk så att man kan andas fritt. Men mestadels är det härligt att se riktigt bra artister på konsert. Stå ganska långt fram, gå in i musiken och njuta, hoppa, dansa. Dedär korta stunderna när en kan känna livet flöda.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *