Jag har tagit tag i saker många gånger och tillslut blev det faktiskt något bra. Jag fick min permanenta sjukersättning (efter att ha insett att jag inte kan jobba) och nu är jag, sambon och barnet på väg att flytta till ett hus i Norrland (efter att vi insett att vi inte har råd med hus nära Gbg). Det var inte så jag hade tänkt från början, förutsättningarna blev ändrade men det kan gå att få till ändå. Jag har brutit ihop och rest mig igen så många gånger att jag tappat räkningen och vågar knappt tro att bitarna börjar falla på plats. Men kan jag med all den skit som hänt och att ha varit mer död än levande, då tror jag verkligen att alla kan orka så mycket mer än man tror. Bryta ihop och resa sig upp igen. Vi är starka människor.
