Har sett både vitsippor, krokus och humla så nu är det verkligen vår. Jag har övergått till vårskor, övergett mössa, halsduk och vantar. Längtar efter dagen då vi kan hänga undan vinterjackor också. Väntar också på dagen då jag får veta hur det blir med sjukpenningen. Har fått hem läkarintyget. Jobbig läsning som väntat. Om långvariga problem som nu kallas kroniska. Om avbrutna arbetsträningar som varit för svåra. Om år av sjukvårdskontakter som inte hjälpt. Det är tungt att läsa men jag ska klara det här med. Jag vill inte längre dö som jag så önskade för några år sedan. Jag har familj och vänner att leva för. Och drömmen om livet på landet. Om att skapa mitt liv på ett sätt som funkar för mina behov. Sjukpenningen var inte något jag hade drömt om men så får det bli. Man får inrätta sitt liv efter de förutsättningar man har. Göra det man kan och orkar.
Ser lummiga skogar i mitt inre. En gnistrande sjö i solljuset. En grönskande trädgård. Lekande barn. Glada djur. Ett stort kärleksfullt hus. Livet så som det ska vara.
(humlan kröp i krokusen precis innan kortet togs)
Follow
