Tron på terapi

Jag vet inte om jag tror på terapi längre. Visst kan det ge en del men tillslut kan man få nog av ältande. Tillslut kan man få nog av att behöva tänka så mycket på det som är jobbigt. Och akta dig för att hamna hos någon som bara tycker synd om dig för det drar bara ned dig. Men gå inte heller hos någon som har krav som bara får dig att må dåligt eller inte förstår dig. Man kan så lätt hamna med personer som man inte går ihop med, som inte är bra för en. Man kanske bara behöver läka, låta vara, det som hänt har hänt. Ibland få sörja och vila när det är som tyngst för att orka resa sig igen. Ibland behöver man bara få uppmuntran, få höra att man gör något bra, få stöttning att klara det som är jobbigt eller göra på ett annat sätt. Att på ett positivt sätt få stödet och därmed orken att göra det man mår bra av. Få till rutiner som funkar, rörelse och vila i lagom kravlös dos, äta bra och regelbundet, göra något kreativt/pyssla med något intresse, träffa folk man tycker om och göra saker man mår bra av. Sedan behöver man såklart en trygg bostad och ekonomi men det är regeringens och samhällets uppgift att göra det möjligt. Och jag tycker inte att någon kan förvänta sig att man kan må tip top så länge man inte har det.

Och nej jag säger inte att ingen ska gå i terapi. Många behöver det men det gäller att hitta rätt person och att förstå när man fått nog eller inte mår bra av det.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *