Tankar kring Högkänslig Personlighet (HSP)

Jag har gått och tänkt mycket på dethär med högkänslig personlighet och orkidébarn. Om hur befriande det är att känna igen sig i detta och att det är något som finns hos fler och inte bara jag som är konstig. Och kanske framförallt att det inte är något dåligt att vara känslig, det snarare är, eller hur man ska uttrycka det. Det beror på situationen och omgivningen om det är en fördel eller nackdel eller både och. Det är enormt lärorikt och intressant att vara en person som tar in och förstår så mycket om andra människor och om hur omvärlden fungerar. Man kan hjälpa och stötta, förstå och förändra. Men det kan vara en tung kunskap att bära när man inser hur dåligt många mår och hur illa ställt det kan vara med världen. Speciellt som man lätt tar in allt detdär jobbiga och verkligen känner det. Man kan verkligen behöva vila från verkligheten ibland. Pusta ut och försöka återhämta sig. Förhoppningsvis lugna ned tankarna och sortera alla intryck, få ihop allt det man sett, hört och känt. Det som ibland blir så mycket att det bara snurrar.

Alla tror att jag är en lugn person, men när är man det egentligen? när det inte syns hur kugghjulen inuti snurrar på högvarv för att hålla reda på allt? hur alla detaljer samlas in i maskineriet jämt, jämt, jämt. Hur man inte kan vara annat än lugn för att lyckas hantera allt som finns därinuti. Det finns så mycket att hålla reda på. Det kan vara så viktigt med lugn omkring sig så att alla detaljer sorteras in i sammanhangen och förstås, så att hjärnan klarar av att tänka, och humöret orkar med.

Follow