Längtan efter att skriva – bloggen och texter, och att läsa böcker och bloggar har gnagt mer och mer. Det har knappt funnits tid till på ett tag. Sådandär egentid heter det väl. Jag kom på det inatt när sömnen uteblev och jag kände att jag inte mådde bra. Att jag har hamnat i ta-hand-om andra-träsket-igen. Vi har femtioelva olika djur att passa som kräver ett väldans spring hit och dit, Lillan kräver sitt, samtidigt börjar inskolning då man ska vara med på dagis, och sambon börjar jobba. Detdär med att packa upp flyttlådor hinns bara med någon gång ibland.
Men det är ingen fara. Det mesta kommer ordna upp sig inom de närmsta veckorna. Och vi kommer komma in i nya rutiner. Vi är på rätt plats. Folket i byn är trevliga och hjälpsamma. Och jag njuter av promenader i gnistrande vacker snö, med lysande stjärnor och fullmåne (med inslag av tokiga hundar och barn). Det är skönt att komma ut med natur direkt utanför huset, man blir som lugn.
Fullmåne mellan träden. Svårfotad men vacker.
Follow
