Dessa läkarbesök för att bli sjukskriven känns rätt menlösa. De tittar ju ändå mest i journalerna. Fast då slipper man titta så mycket i ögonen vilket jag har svårt för, det är för privat liksom. Psykologen var inte ens där som hon lovat. Jag hade haft ont i magen hela dagen och var skitnervös. Fick berätta om de arbetsträningar jag haft och som misslyckats. Visst prövas man mot “den reguljära arbetsmarknaden” numera? Det var något sådant läkaren skulle skriva. Ett arbete för mig skulle vara så anpassat att det inte finns. Jag sade att jag orkar inte mer press från myndigheter, det är en stor anledning till att jag mått allt sämre. Hen sade att så ska det inte bli. Och att hens ansökningar om permanent sjukersättning nästan alltid gått igenom, också större chans eftersom alla mina tidigare ansökningar gjort det. Men jag vill ju veta säkert. Livet har varit otryggt så länge. Skulle vilja kunna slappna av lite mer. Det blir att gå på nålar tills svaret kommer.
Min kontakt på öppenpsyk ska avslutas. De har inte kunnat hjälpa mig. Vi pratade om det. Det som hjälpt mig är jag själv, silversmidet och vänner. Inga mediciner. Inte vården. Så ganska skönt att sluta där, slippa tjabbla med meningslöst och till och med förvärrande terapisnack. Det kanske hjälper en del som kommer till rätt person men jag har betat igenom ett par stycken halvdana nu och har inte längre något förtroende för psykvården, inte i Göteborg iaf. Så det är en slags lättnad att lämna dem.
Det snöade idag. Det är kallt. Men kanske kommer våren igång snart, på flera sätt .
Follow
