I morse hade Lillans blöja varit snurrad ett varv undertill så kisset hade kommit i brallan. Förskolläraren undrade om jag varit trött … Hmm, ja kanske det.
Jag har gråtit hos psykologen, det händer titt som tätt och känns nästan jobbigt att gå dit för det. Men det ska väl hjälpa i längden. Livet känns maktlöst men jag ska tydligen inse att jag har möjligheter. Jag bara undrar vilka de är?
Har insett att arbetsträningen ger mig för mycket ångest. Var modig, trotsade min telefonfobi och ringde arbetsförmedlaren och berättade det. Hon tog det bra och sade att jag skulle få träffa en arbetspsykolog snart, vad nu en sådan gör? Förhoppningsvis hjälpa mig att hitta något jag kan klara av.
Det var en tuff dag idag. Ikväll är jag visst gräsänka så jag och Lillan ska mysa med tacos och tv. Vila.
Follow
Vad bra att du tog till dej mod och ringde arbetsförmedlingen! Du kommer säkert hitta ett arbete som du klarar av och trivs med. Du är duktig som kämpar på! Jag kan rekommendera dig att läsa Micke Gunnarssons bok “Det är bara de som bestämt sig för vart de ska som kan gå vilse”. Eller lyssna på hans föreläsningar på nätet. Det har hjälpt mig när jag känt mig deprimerad.
Åh tack för peppen. Den behövde jag. Jag ska titta på boken och föreläsningarna och se vad det är för något. Kram på dig