Nu när jag tatuerat verkar det bli ännu mer så att folk kallar mig ängel. Jag råkar ha ett namn som betyder ängel och är väldigt snäll och omtänksam av mig så då blir det så ibland. Har alltid gillat änglar. Den ultimata godheten och skönheten liksom. Och tänk att ha stora vackra vingar att flyga med. Förr tänkte jag mer att jag var för snäll, för folk utnyttjar godheten och beter sig illa. Lärde mig säga ifrån och har blivit av med en del vänner sedan dess. Men jag blir hellre av med de respektlösa och har kvar de få vänner som har vett på att uppskatta mig som jag är. Jag blir jättesmickrad när jag kallas ängel, då är det någon som ser mig som jag vill vara, varm och omtänksam. Det är faktiskt bra att vara snäll – och så snäll mot sig själv att man inte tar skit – hur ska man annars hitta andra som också är snälla? En hel änglaskara.
