Skam och öpppenhet kring psykisk ohälsa

Läste ett bra inlägg i Miss manics blogg om Skammen kring psykisk ohälsa och blev inspirerad att skriva något själv om det. För det är ju något som alla vi med psykisk ohälsa måste förhålla oss till. Det är en stor del av sjukdomen/funktionshindret, en extra del.

Skammen kring psykisk ohälsa är så stor. Trots att det är så vanligt är det så många som skäms. Det pratas inte om. Det finns konstiga attityder. Hela den förbannade skäms-grejen gör att man mår ännu sämre, och det begränsar ens liv. Jag intalade mig under några år att jag ska minsann inte skämmas för någonting! Det gör jag sällan längre. Är det någon som beter sig konstigt så är det de som har problem. Men visst blir man lite på sin vakt inför reaktionen från nya människor. Och som jag har pratat med andra om, ibland låter man bli att säga något för att inte bli sämre behandlad. T.ex. hos läkaren när de isf skyller ens krämpor på psyket och inte utreder ordentligt. Annars är jag oftast öppen även för andra människor i den mån de verkar kunna bete sig schysst. Fast det är ju inte som att man ropar ut det om ingen frågar, det är ju inte så vanligt samtalsämne. Man säger ju inte: “Hej jag är ett ångestmonster!” liksom… Det är lurigt detdär med öppenheten men den är bra att sträva efter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

2 Responses to Skam och öpppenhet kring psykisk ohälsa

  1. Pingback: Bryt tystnaden om psykisk sjukdom | TantMango

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *