Jenny (som jag skrev om igår) sade också att sjukdomen fick henne att hitta tillbaka till det hon gillade att göra, som att skriva. Det känner jag igen, sjukdomen fick mig att upptäcka kreativiteten och till viss del komma tillbaka till skrivandet. Jag vet inte om det kan bli något av dessa saker men jag har nog slutat tro att jag kan något annat.
Är det att ge upp eller ha acceptans?
eller att helt enkelt ha slut på lösningar?
eller att ha gått den allra längsta hårdaste vägen för att hitta det som var meningen från början?
