Perfekt-positiv eller operfekt-ärlig?

Med tanke på Blondinbella och Quetzala-bråket som inte är särskilt nytt men ändå får mig att fortsätta fundera. Blondinbella är en lyckad ung kvinna som fick en jättepopulär blogg och startade ett gäng företaag bl.a. en tidning som blivit populär. Hon är väldigt mycket för att man ska peppa och stärka unga tjejer till att vara glada och positiva och bli entreprenörer, alltså starta företag för då kommer allt bli toppen. Tyvärr har hon ingen  förståelse för att många har det svårt på andra vis. Alla har inte välbärgade föräldrar och får praktik på pappas jobb och lyckas med det mesta de företar sig. Vi är många som har haft det tuffare med sjukdomar, jobbiga uppväxter, traumatiska upplevelser, inga eller dåliga förebilder, dåliga betyg och erfarenheter, vi har inte de kunskaper och förebilder hon fått med sig i uppväxten. Jag har absolut ingen aning om hur man staratar ett företag och vet knappt ens vad entreprenör egentligen betyder. Det är något konstigt ord som ploppat upp i media de senaste åren. Och alla kan inte starta företag för det finns en helskottans massa andra jobb som behöver någon som utför dem. Vi behöver människor som städar, lagar mat, tar hand om sjuka, bygger, lär ut, och jobbar på alla dedär företagen t.ex. De allra flesta jobb är viktiga. Jag läste ett gammalt inlägg där hon såg ned på människor som jobbar på ICA och har familj och husvagnssemestrar. Men herregud! kan inte alla bara få göra vad de trivs med? Varför måste alla starta företag? Jag tycker att man kan peppa varann till att må bra och göra vad en vill med sitt liv.

Över till Quetzala. Hon mår skit, har ångest och är öppen med det. Hon dricker alkohol, käkar lugnande och tar kort på sig med rödgråtna ögon. Blondinbella tycker att hon är en dålig förebild för unga tjejer och att hon glorifierar destruktiviteten. Andra tycker att det är väldigt skönt att någon mer än en själv mår skit och gör dumma saker. Det finns en tröst i att känna igen sig. Och det håller jag med om. Glorifierar man verkligen något baraför att man gör det och visar det? det är väl snarare om man skulle prata väldigt positivt om det. Men att visa sig misslyckad är bara att visa att man är människa. Blondinbella som försöker framstå som så perfekt och lyckad känns mer onaturlig, och osympatisk eftersom hon ser ner på andra. Men det finns folk som gillar henne också. Olika personer kan vara förebilder för olika personer beroende på vilka erfarenheter man har.

Nu är jag inte som någon av dem. Kanske är jag lite lik Q som har ångest och grejer, men jag vill med min blogg försöka vända eländet och tänka positivt, men inte bli för perfekt eller gladhurtig a la BB. Det gör att jag ibland undviker att skriva om hur skit jag ofta mår. För vem orkar läsa det dag ut och dag in? Jag har inte hittat balansen på denhär bloggen ännu. Jag vill vara ärlig men ändå positiv. Vara operfekta jag. På något hoppfullt sätt.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

2 Responses to Perfekt-positiv eller operfekt-ärlig?

  1. jessica says:

    galet bra skrivit.
    Försöker med hitt någon sorts balans i mitt bloggande men oftast går det mycket över till mitt mående men jag försöker ändån hålla mig positiv. 🙂
    Gillar din blogg 🙂 och om det är okej för dig så vill jag gärna lägga upp den under bloggar jag följer
    Mvh jessica

  2. TantMango says:

    Åh tack! Vad glad jag blir! Du får gärna följa min blogg, det är ju därför den finns! Använder du bloglovin så finns ikoner här på sidan till höger att klicka på.
    Ha det jättefint!

Leave a Reply to jessica Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *