PEGen

Jag gillar fortfarande inte PEGen. Lillen grabbar tag i den med sina gripande händer. En gång när jag skulle rycka loss knapparna på en body råkade jag rycka i PEG-slangen samtidigt så att Lillen skrek till. Om man glömmer att vika slangen medans man öppnar eller byter spruta så kan magvätskan spruta ut. Det har såklart hänt. En gång hade locket öppnats i soffan och en ostig massa kommit ut. En annan gång lyfte jag upp honom i en av alla smärtattacker, då åkte locket upp och magvätska rann ut på golvet, mig och vår säng.

Bebisar griper ju tag i saker så han har ju gripit tag i den massor med gånger. Det har gjort att såret runt slangen börjat blöda på nytt och fått läka om många gånger. Men nu har det varit fint ett tag. Men locket började öppnas allt oftare, det blev väl slitet. Och tillslut gick flärpen på locket av, vi fick byta till en ände med skruvlock. Den lossnar ju inte men den är istället skitsvår att få upp. Första matningen efteråt fick jag i nästan panik gå tillbaka till avdelningen och få hjälp. Andra gånger har sambon fått upp den när jag bara glider. En gång var vi iväg på en av alla otaliga sjuk – eller habresor i Umeå. Då fick jag inte upp den. Så han fick äta ganska mycket försent hemma. Numera har vi en tång i skötväskan. (har inte alla det!?). Han har aldrig någonsin visat något tecken på hunger så kanske har han inte så ont av det. Vi får vara noga med att inte skruva åt PEGen för hårt.

Han har väntat länge på att få byta PEGen till en så kallad knapp som ska vara lättare att hantera. Nästa vecka är det dags.

PEG

Vad bra att det finns PEGar ändå, så att alla kan äta

 

 

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap, Övrigt and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *