Peg-operation

Nu har Lillen fått en PEG inopererad i magen så att han slipper sonden i näsan. Det görs hål i magen och sätts ett rör med plattor på insidan och utsidan av magen. Används till den som inte kan äta själv. Ännu en gång fick vi ligga på sjukhus. Å vad osugen jag var. Alla minnen som kommer tillbaka av prover, Lillens tårar och smärta, väntan, operationer. Ensamheten, instängdheten, avsaknaden av privatliv. Och stora storasyster som blev gråtig var gång jag talade om att vi ska bo på sjukhus igen, hon som pratat så länge och mycket om hur hon saknat oss. Fick lova henne att vi blir bara borta två nätter – vilket inte går att veta säkert men vad sjutton ska man säga som går att förstå utan att oroa mer?

Jag sov fruktansvärt dåligt två nätter före inläggningen + den då redan långvariga sömnbristen som aldrig får sovas ikapp på grund av mjölkpumpningen. Första dagen på sjukhuset var det provtagning och femtioelva samtal med olika sjukvårdspersoner. Den natten passade Lillen på att hålla mig vaken varje timme hela natten genom att svälja luft och kräkas.

Jag fick ha honom i min famn när han sövdes ned. Han låg där nöjd och slickade på syrgastratten. Så skönt att han inte alls fattade vad som skulle hända. Inte som hans mor som mindes de två tidigare operationerna som var mer nervösa. Lungorna, tarmarna, magen – känns som vi gått igenom många kroppsdelar. Denna  4 ½-månaders lille hjälte har nu gått igenom sin tredje operation.

En PEG ska vara så mycket behändigare än en sond. Än bättre ska det bli när den om 8 veckor byts ut till en knapp som är mindre och utan slang. Men det kändes så galet när jag fick se hur det ser ut bakom den där gummiplattan. Det är verkligen ett hål rakt in. Hud med såriga kanter. Och det läcker inte som man kan tro. Det ska funka.

Vi blev sittandes/liggandes länge på uppvaket för avdelningen hade inte tid att hämta oss. Så jag fick bröstknölar för femtioelfte gången, det är en ständig kamp att pumpa mjölk. Han gnällde lite då och då i sömnen men det gick över. Sov länge länge, trött och groggy av narkos och morfin.

Efter några timmar vaknade han upp några minuter och jag fick äntligen kontakt i blicken.  Han låg och smaskade i sömnen. Verkade må bra. Dagen efter gjorde det ont en del och han skrek och grät varje gång jag lyfte honom. Från kvällen samma dag trappades mjölken upp och dagen efter fick vi åka hem, så skönt med bara två nätter. Han var fortfarande öm men det skulle gå över till dagen efter och det verkade det göra. Nu ska vi hålla på och tvätta, vrida på plattan och hålla såret torrt.

Jag kan inte riktigt komma över detta med att han nu har ett hål rakt in i magen. Det känns så galet/sjukt/fel. Men alla verkar tycka att PEG är bara bra för att det ska vara bättre än sonden. Sambon kallade honom för vår lilla cyborg. Uh, nej. Lilla gosegubben.

Glada-fötter-dansen

Follow