Läser i Englas blogg om bröstförstoring och känner ett sådant obehag att jag bara måste skriva något.
Det man gör påverkar andra, speciellt om man är en förebild. Jag har fött barn, måste jag vara missnöjd med min kropp då? Jag har fött en underbar liten människa och då kan jag faktiskt leva med att min kropp är annorlunda mot förut. Om inte jag åtminstone försöker vara nöjd som jag är hur ska då min dotter kunna vara det? Barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör. Om man levde på en öde ö inte sjutton skulle man operera brösten då, för ingen skulle se.
Det är inte som att färga hår eller byta kläder för sådant ändras lätt, en operation är ett stort ingrepp med smärtor och risker som är omständigt att ändra.
Jag vill vara ok som jag är. Jag vill inte ha en massa kända förebilder som påverkar kvinnor och tjejer till att vara missnöjda med sig själva och känna att man måste operera sig. Ingen människa är en ö, vi påverkar varann. Genom genom att göra detta normalt och framställa det som en lätt grej ger man fler komplex för hur de ser ut. Jag blir alldeles ledsen och får en obehagsklump i magen över hur många som blir negativt påverkade av detta!
Varför ska vi peppa varann till riskabla, dyra, smärtsamma operationer när vi kan peppa varann att må bättre, boosta självkänslan, gilla oss själva, känna oss fina och glada och snygga?
Follow
