Jag var så nervös för mötet på om arbetsträningen. Är så van vid att myndigheter pressar en, är jobbiga och oförstående men jag blev positivt överraskad. De sade flera gånger de inte skulle pressa mig, och att det var bra att jag sagt ifrån. Det verkar äntligen ha gått in (jag sade redan från början att jag inte klarar press men få verkar förstå det). Jag som hade oroat mig så för att jag måste bli arg och skälla, vilket jag sällan lyckas med. Det är inte min grej. Jag vrålar inte på folk, jag säger vad jag tycker. Ibland kan man behöva göra det mer än en gång innan andra fattar att de ska lyssna. Jag har många gånger genom åren varit jättebesviken på mig själv för att jag varit så dålig på att skälla på andra fast jag varit arg. Att jag inte hittat orden tillräckligt snabbt, eller att jag gått och byggt upp ilska som sedan bara runnit bort när jag tänkte börja vråla. Men det där är ju bara ett sätt att vara arg och säga ifrån på. Först nu har jag börjat förstå att mitt sätt är också ok. Förr om åren vågade jag inte alltid säga vad jag tyckte men jag har lärt mig att jag blir så besviken på mig själv annars. Även om det inte hjälper så känns det alltid bra att ha sagt vad man tycker. Jag behöver inte tänka att jag ska skälla för då blir jag bara nervös, och är inte så bra på att få ut orden sådär snabbt. Jag är en person som tänker igenom saker, och sedan säger jag vad jag tycker. Och det är jag faktiskt stolt över.
Follow
Åh. Vad skönt att höra. Själv är jag livrädd för att det kommer bli struligt för mig igen nu när jag ska in i försäkringskassans våld och ve och blä. Det ger mig faktiskt hopp när jag läser om andra som fått bra bemötande och att det blivit bättre:)
Sara Brännholm: Ja det beror en del på vem man får, ofta får man byta personer titt som tätt. Men det kan hjälpa att säga ifrån och stå på sig, bara man orkar det. Kul att jag kan ge hopp!