Läskigt att må bättre

Jag har hört fler som mått jättedåligt psykiskt beskriva samma sak. Att när man äntligen börjar må lite bättre så är det så otroligt skrämmande. Okänt, läskigt. Man vill nästan krypa tillbaks i sitt ensamma, panikslagna mörka hörn av ångest för det känner man till, man vet hur det funkar. Samtidigt är det så hemskt att man vill allt annat än att vara där men man känner inte till något annat. Helt plötsligt kan man överrumplas av känslor som man inte vet var man ska göra av. Hur ska man hantera dem? För mig kändes det som varma bubblor som började bubbla upp i mig. Jag viste inte var jag skulle göra av dem. Kändes lite som att man skulle spricka och all värmen skulle spruta ut, forsande som vatten ur en varm källa.

Jag har verkligen kämpat för att må bättre psykiskt. Gjort så mycket övningar och intalat mig saker för att att bygga upp den självkänsla jag aldrig fick med mig. Kämpat för att få ordning på livet, minska ångesten. När jag började må bättre var det jätteläskigt! Vad var det förunderliga känslor som poppade upp i mig? Vissa stunder kunde jag känna mig glad och det gjorde mig nästan skräckslagen, för det var så okänt. Jag visste inte hur man gör eller beter sig eller var man gör av alla känslorna för att inte koka över. Jag vet inte om jag fortfarande vet men har vant mig lite mer nu. För jag vill aldrig tillbaka dit jag var. Så känslorna får bubbla runt därinne.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *