Läkning efter operationen- lyckan att bajsa

En dag sade läkaren att om vi kan höja dosen imorgon igen så får ni åka till Umeå i veckan, och sedan kan ni åka hem och börja amma. Vi blev glada och hoppfulla, sambon smällde upp en glad status på facebook och fick en massa gillningar, men jag vågade inte riktigt lita på det – det fanns ju ett om. Nästa läkare ville inte höja för Lillen tog inte upp tillräckligt mycket av maten. Någon dag därefter hittade jag en knöl på magen. Sköterskorna tittade och kände och det ringdes efter specialistläkare som var mitt i en operation och inte kunde komma förrän efter några timmar. Jag blev så fruktansvärt jätteorolig! Läkaren kom och tittade och beställde röntgenundersökningar. Mitt i natten fick vi svansa iväg på bukröntgen. Den visade inget. Dagen efter var det kontraströntgen (kontrastvätska sprutas ned i tarmarna för att se tydligare) och morgonen efter igen. Fick därför inte ge honom mat eller dra upp maginnehåll som vi kollar innan varje måltid, det brukar dras upp mycket luft då. Under natten fick han så mycket luft i magen att den var uppsvälld som en ballong och jag vaknade till strax innan han spydde. Vi drog då ut säkert 80 ml luft på en gång. Han fick fasta i 2 dagar och knölen lade sig. Kontraströntgen visade inget heller. Troligen var det bara tarmarna som lade sig tillrätta, de är ju ommöblerade.

Och så var det börja om från början igen med upptrappning av mat. Långsamt, ja det stod alldeles still under några dagar. Sedan höjdes det väldigt långsamt. Det verkade ta en evighet. Höll på att tappa modet alldeles och undra om det någonsin skulle bli bra. Men det tar visst lång tid för tolvfingertarmen att läka fick jag veta. Plötsligt började han ta upp maten bättre och bajsade flera gånger per dag – ja det är som en lycka varje gång när man har ett tarmsjukt barn! Idag var läkaren här och kände i rumpan så att bajset sprutade över sängen och golvet. Åh, mamma blev så stolt!

Han har fått börja lära sig amma och imorgon får vi flyga från tarmspecialist-Uppsala till hemsjukhuset i Umeå. *Pepparpeppar* Det går bättre nu.

Lillen o mammaSjukhusgänget i vått och torrt (och bajsigt)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *