Vaknade med rejäl ångest och ett huvud som en ond klump av trötthet. Men måste gå upp, fixa frukost och få iväg Lillan till dagis. Borde stannat hemma men hade grejer att göra och ett möte inbokat som jag inte orkade boka om. När jag hämtar kläder i sovrummet säger det PANG! från köket. Lillan hade hittat den underbart goda syrensaften jag kokade klart igår. Den som jag var så nöjd med mig själv för. Nu låg det krossat glas och saft över halva köksgolvet. Jag blev INTE glad. Att plocka glaskross, torka saft och dammsuga var inte något jag ville göra en tidig ångestmorgon. Vi kom en timma sent till dagis och arbetsträning. Och golvet är fortfarande kladdigt…
Var helt borta på arbetsträningen, hade jättesvårt att tänka och hänga med. Ett säkert tecken på att det blivit för mycket för mig och att jag behöver vila. På stan såg det nästan ut som att omgivningen kom emot mig (obehagligt) så jag fick ignorera sidorna och fokusera blicken på vart jag skulle, något jag tror jag lärt mig på fulla shoppingställen. Jag överlevde dagen i alla fall. Skulle bakat kakor till sommarfesten på dagis imorgon men orkade inte. Så hela familjen gjorde chokladbollar tillsammans, det är nog ändå Lillans favorit. Nu är hon i säng och jag varvar ned i soffan som jag däckade i förut. Ska nog sova snart.
Vissa dagar behöver jag verkligen vila för att fungera. Det är så tydligt. Det gick sådär idag. Tack och lov har jag en stor och en liten flaska syrensaft kvar att njuta av.
Follow
