På kort tid kom två artiklar om undersökningar som visar samma sak. Par mår dåligt av ojämställdhet i hemmet. Både den som gör lite och den som gör mycket. De finns att läsa här: Män mår dåligt av för lite jämställdhet och här: Ojämställt hemma bidrar till psykisk ohälsa. Jag tänker på hur viktigt det är att vi verkligen försöker hjälpas åt. Och blir det inte bra så får vi försöka igen och igen. Det kan t.ex. vara svårt att förstå hur mycket det faktiskt är att ha hand om bebis och hem innan man gjort det själv. När jag gick i en mammagrupp pratade vi om hushållssysslorna och jag sade uppgivet att det ojämställdhet får man räkna med när man går in i ett heteroförhållande. Någon som var äldre och hade haft förhållande i många år sade att hon lyckats lära sin karl att hjälpas åt, och lagt ned så mycket energi på det att nu kunde hon ju inte göra slut, haha. Det kan gå att få det bättre i ett förhållande där den ena gör mer. Men det kan ta tid. Jag var nära att ge upp men det har faktiskt blivit bättre. Man kan inte ändra någon annan än sig själv. Men man kan få någon annan att vilja ändra sig, om de förstår allvaret. Och då kan det hända grejer.
Follow
Men om män mår dåligt av ojämställdheten… Varför gör de i så fall inte något aktivt åt det?
Ja det är jag kanske fel person att svara på. Men det är väl som med andra vanor, att de är svåra att bryta. Och man omges av normer kring hur man ska vara.