Jag funkar som jag gör

Att vara jag är inte lätt. Men det är det jag är van vid, det jag känner till. Det är normalt för mig. Det kan vara fantastiskt svårt att förklara hur jag fungerar för ibland förstår jag knappt själv. Många gånger förstår jag efteråt vad som blivit fel, för när man är uppe i något har man fullt upp att hantera det. Jag har en högkänslig personlighet. Det betyder att jag tar in mycket av allt som händer med mina sinnen och känner av stämningar, humör m.m. Det gör mig väldigt trött, det blir, mycket att bearbeta, kan behöva vila och/lugn i olika former.

Jag lever även med ångest nästan konstant i varierande grad . Det är inget som märks, bara när det är extremt illa och då ser jag oftast till att vara hemma eller ifred (för vem tycker om att bryta ihop inför andra?). Ångesten påverkas av alltifrån sömn, mat och vila till saker som händer. Den kan triggas av allt möjligt : när jag blir påmind om något jobbigt kanske bara av ett ord, en doft eller en plats. Av något som gör mig nervös, av min stora förmåga att oroa mig, av minnen, av att jag fått för mycket intryck och/eller för lite vila.

Det finns många saker som gör mig nervös och trött. En del har jag lärt mig undvika, alla anpassar vi våra liv efter våra behov. Men en del saker gör jag fast de är jobbiga för jag vill inte låta ångesten styra mitt liv (hade jag låtit ångesten styra allt hade jag suttit instängd i en lägenhet, deppat ihop och tagit livet av mig). Allt som händer och sker kräver energi av mig i varierande grad. Jag har återkommande depressioner, de har ofta kommit under perioder när man är ensam mycket och inte har meningsfull sysselsättning, när myndigheter krånglar, när saker och ting är extra pressande, när man fastnar och behöver komma vidare.

Jag är utbränd och allergisk mot stress. Jag klarar inte en massa krav, då kan det slå alldleles knut så att jag slutar fungera, får svårt att tänka, det blir som ett svart ont hål i skallen, får ångest. Förr kunde jag springa till bussen men det går knappt längre. Jag kan inte stressa iväg till tider som ska passas eller saker som ska gå fort. Jag försöker istället planera mitt liv så att jag slipper stressa. Men det gäller att komma ihåg allt man ska ta med, lyckas avsluta saker – även i skallen, och att lyckas ta sig ut fast världen känns olustig. Ibland kanske jag verkar seg när jag behöver bearbeta och komma fram till saker. Händer det plötsliga förändringar kan jag ha svårt att ställa om, tänka om – behöver lite tid att ändra om i huvudet, planera om. Min koncentration är ganska kass. Förr var jag en riktig bokmal som läste jämt, numera får jag anstänga mig och har svårt att bli störd. Det tar mycket energi av mig att planera, många bitar som ska falla på plats, passa ihop, förberedas mentalt för. Ibland kan jag stirra på en almanacka i en halvtimma innan jag får ihop det som står där. Och står det för mycket där blir jag stressad och ser allt som ska göras framför mig på en gång – det blir överväldigande. Står det för lite kan det vara stressande på et annat sätt – att behöva hitta på något för att inte må dåligt av ensamhet och brist på meningsfull sysselsättning. För jag har lärt mig att jag behöver göra meningsfulla saker för att må bra, men att det inte får bli för mycket – att hitta balansen är en ständig strävan.

Det tar år att lära sig hur man fungerar. Och hur man ska göra för att må bra. Jag letar ständigt efter fler sätt. Hur fungerar du?

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Högkänslighet/HSP/Orkidebarn, Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *