Ibland känns det extra tungt

Vi är mer eller mindre krassliga hela familjen, hostiga, snuviga, “halsiga” och energilösa. Jag stannade hemma med Lillan. Ibland är det en lättnad när en själv inte känner sig tiptop. Då slipper en själv bestämma om en är tillräckligt bra för att tvinga sig att gå eller tillräckligt dålig för att stanna hemma. Jag känner mig så lätt dålig om jag stannar hemma sjuk för det får en inte riktigt känns det som, speciellt inte när en arbetstränar och ska visa att en minsann klarar det. Det känns mer tillåtet att vara hemma med sjukt barn.

Utöver “krasslet” är jag ganska trött och ångestfylld också. Jag har gått upp i tid på arbetsträningen, blir tröttare och får svårare att hitta motivationen. Känner mig dålig och tråkig som så ofta förr. Ska jag orka? Vad ska det leda till? Och vad blir det av det? Har inte fått något besked om det som händer om tio dagar vid utförsäkringen. Har hört att man ska bli “överlämnad” till arbetsförmedlingen och att det brukar vara något möte. Men ingen har hört av sig eller ens skickat papper om det. Har inte fått papper på förlängd praktik ännu som utlovat, men jag måste väl fortsätta vad annars liksom? Det hade varit lättare om man fått stöd och uppmuntran kring praktiken, att det är bra att man gör det, att någon kunde se att man kämpat och kämpar, inte bara “ta initiativ” och “gå upp upp i tid annars får du inget jobb!”Allt känns ganska hopplöst just nu. Jag får väl hoppas att detta är någon svacka jag kommer ur snart.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *