Hemma

Vi har kommit hem från 7 veckors sjukhusvistelse. Äntligen. Så skönt.

Lillen mår fint och bajsar lika mycket som andra bebisar. De med Hirschsprungs sjukdom som opererats brukar ju annars bajsa jätteofta en tid, upp till 6 gånger i timmen eftersom tarmen är van att behöva trycka på. Den pärsen slapp vi. Men nu är det mjölkpumpning och sondmatning  som gäller. Att pumpa mjölk är tidskrävande, tråkigt, bökigt, begränsande och fantastiskt omysigt. Jag hatar det. Men vad gör man? Mat behöver han ju. Det är till att ställa klockan och låta sömnbristhjärnan hålla reda på mängder, tider, sprutor, flaskor, små blå papper som ska bli rosa(kolla ph-värde), en slang i näsan som ska hållas på plats med evigt lossnande tejpbitar (gaaaaah!) och skyddas mot spretande fingrar. Och så försöka amma. Barn som varit svårt sjuka orkar inte alltid det. Och barn med Downs syndrom har mindre gom och slappare muskler. Men ibland suger han så ivrigt att mjölk rinner ned ur andra sidan mungipan så något är det ju på gång. Vore så skönt om det kunde funka. Vi övar och övar med tips från logopeden.

Loke i babysittern

Vädret välkomnade oss hela vägen hem med blåsande snö och lite halvslask sådär. Passade alldeles utmärkt till min varma klädsel bestående av luvtröja och tofflor … Det var sensommar när jag var hemma sist. För att lätta upp stämningen passade tankningsautomaten på att ta mitt kontokort när jag stod där och frös som en gnu, så jag undrade hur i helsefyr vi ens skulle ta oss hem. Men det hjälpte visst att ringa något nummer så att de startade om maskinen. Puh! Väl hemma möttes vi av ett mysigt välstädat ombonat hus med fantastisk vällagad mat ett hus där ordet stök inte ens räckte till, visste inte var jag skulle ta vägen för det var grejer överallt. Ville bara gråta. Den avslappning och hemmamys jag längtat så efter på sjukhuset fanns inte där, en massa jobb fanns. Jag fick en chock. Borde väl ha förstått att sambon o Lillan har haft det så tufft och jobbigt utan oss. (Jag har världens snällaste goaste sambo men att organisera och hålla ordning i ett hem är bara inte hans grej). Vi har städat, fixat, diskat, tvättat och röjt i flera dagar. Nu börjar det likna det hem jag tycker om. Mysstämningen är här.

Lördagsmys

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap and tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to Hemma

  1. mia says:

    Han har allt haft lite panik över röran där hemma… Men skönt att ordningen
    är återställd 🙂

    Jag tycker du är helt fantastisk som fortfarande håller på och pumpar. Jag gav upp efter en månad, eller rättare sagt, min mjölkproduktion gav upp. Att sitta på sjukhuset bakom ett skynke med en tiding i handen medans en maskin sköter jobbet var lixom inte vad jag hade tänkt mig. Så all heder åt dig för att du fortsätter!
    Har ni prövat flaska till Loke? Charlie förstod inte alls hur man skulle göra med bröstet men flaskan tog han till slut efter MÅNGA om och men. Inför varje mål så var det fram med flaskan, lite lirkande och trixande och en förbannad unge. Men vi kämpade på och till slut så tog han den bara sådär. Och lyckan var ju såklart total!!

    Att ställa klockan för att mata en sovande unge känns jävligt surt! “normala” bebisar får ju sova, inte väcker man dom heller! Men vi hade precis som ni i månader, var tredje timme, dygnet runt. Väckarn ringde 00.50, fixa flaska och ersättning, väcka ungen, försöka mata med flaska, sonda resten. Och då var klockan 02. Försöka somna om för att vakna av väckaren kl 03.50 igen… Happy life.
    Hang in there, det blir bättre.
    Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *