Helvetesprocessen i att söka sjukersättning borde inte finnas

Jag var fängslad i helvetesprocessen av att behöva fläka ut och in på det mest personliga inför folk som skiter i en, bli förnedrand och illa behandlad, tvingas vänta gång på gång på gång…  Bli missförstådd, krångla med intyg och sådant man egentligen inte orkar, ringa de som knappt går att får tag på, stress och telefonköer, otrevliga telefonister, oförstående och missförstående. Bli lurad flera gånger om beslutsdatum och hur lång tid det ska ta, förtvivlan, braka ihop i förlamande ångest, resa sig upp och skaffa fler intyg. Leva på energi man inte har, väntaväntaväntavänta tills man nästan går under.

Jag är nu fri från myndigheternas klor som har satt djupa sår och skador i mig. Den långa processen som gjorde mig sjukare innan jag fick sjukersättning. De som jag ville slippa var jag tvungen att få en extra djävulsk dos av för att bli av med. Tänk innan jag blev sjuk trodde jag att var man sjuk så blev man sjukskriven, och så var man sjukskriven så länge man var sjuk. Varför är det inte så? Det borde väl ändå vara självklart!?!

Jag förstår inte hur människor kan rösta på en regering som ser till att detta händer. Att sjuka människor utöver sin sjukdom plågas, stressas och pressas – till självmord i en del fall, görs sjukare, misstänkliggörs som om man vore en brottsling, pekas ut som utanför, och får inte vara med på skattelättnadsfesten utan istället betala med sämre sjukvård, skolor och ekonomiska bekymmer.

Jag går nog inte ihop med människor som röstar på denna regering. Det blir för personligt. Den gjorde mig sjukare och höll på att ta död på mig.

När ska det svenska samhället se att sjuka människor är värda bra vård i god tid, schysst bemötande, myndigheter som är till för att hjälpa, en trygg ekonomi och ett värdigt liv?

Follow