Jag pallar knappt blogga idag. Men ska man bara skriva om det positiva verkar man ju omänsklig. Jag är så trött och schleten att jag är alldeles trött på att vara trött och schleten. Orken är kass nuförtiden. Det har töat en massa i veckan och jag hatar blötväder, det skulle vi ju slippa när vi flyttade hit, men det är knasvinter i hela landet. Det är fortfarande stopp i avloppet, diskberget växer. Vi som tänkte bjuda hem folk på mat. Jag har målat köket hela dagen och färgen kommer inte räcka. Dumt nog köpte vi den i Umeå så det är en bit att åka för att köpa mer, inget vi hinner den närmsta tiden. + att jag börjat hata att åka dit för det blir alltid så stressigt med allt man ska fixa där och det brukar gå en hel del pengar. (låter jag som en bitter lantis?). Det är stökigt och brötigt. Jag är frustrerad på saker och ting. Jag blev rätt upprörd på vården i veckan (kommer skriva om det längre fram). Människor omkring mig mår dåligt. Men det är väl detta som kallas livet. Det kommer bli ett sjukt fint kök och resten av huset med väntande tapeter, färger, möbelbrist m.m. kommer ordna sig, det kommer ta en del tid bara. Världen kommer fortsätta snurra med allt som händer. Och livet fortsätter. Nu ska jag försöka glömma all skit och visa film för uppspelta barn nere i sambons ganska färdiga biorum (för det var minsann prioriterat (muttrar lite)). Popcorn och fredagsmys here we come.
Vi har ändå snö. Den hinner inte smälta bort och det kommer mer titt som tätt.
Follow
