Förändringens vårvindar

Igår var sista dagen på den förberedande arbetsträningen. Har varit där i ganska exakt ett år, väldigt mycket längre än jag ville. Jag träffade en person där i början som varit där i ett år, och jag tänkte att det ska inte jag. Har träffat många personer här som varit med om jobbiga saker. De flesta jag lärt känna har redan tagit sig vidare till andra ställen. Tänker på dem och hoppas att det går bra. Nu finns inte mycket kvar att lämna. Har kämpat som en gnu för att komma därifrån och för att stå ut. Blev deprimerad på kuppen. Nu äntligen får jag komma vidare. Min kontakt på stället gratulerade och sade att jag såg ut att må bättre, “- Jo nu händer det ju något!”. Fick också höra att jag var väldigt vårfin! Jo nu känner jag att våren är på väg. På flera sätt. Jag vet inte hur det kommer gå, men det känns som att det kan funka. Jag har lovat att komma tillbaka och titta in i affären där på stället när den är färdigrenoverad och piffad (den som jag var i ett tag innan jul som blev översvämmad). Jag hjälpte till där lite i veckan och den håller på att bli jättefin. Tänker mig att komma dit med glada nyheter om att det går bra. Och längre fram med nyheter om ett jobb. Om jag föreställer mig det så blir det så. Jag har hört att det är så det funkar. Hör Euphoria på radion och tänker att då ska jag nynna på den och gråta glädjetårar. Nu är det min tur!

Vårfin i second hand-klänning och second hand-kofta med egensmidade örhängen och en gammal fin sjal.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *