Jag fick brev av f-kassan. Med kopior på en massa läkarintyg och en lapp där det stod att de var på väg att godkänna bara 75% och inte 100% som jag ansökt om. Jag fick som en chock och läste om och om igen för att förstå hur någon kunde misstolka så. Hur orden som jag läst om måste stå där, inte verkade duga för nu var det andra ord som gällde. Jag fick som panik av tanken på att behöva spendera resten av mitt liv med påtvingade arbetsträningar som bara brutit ned mig, och alla dessa myndighetstjafs (de som levt med myndigheter i många år vet vad jag menar (,det är tärande, påfrestande och gör en bara sjukare)). Jag. Orkar. Inte. Tjafsa. Mer.
Jag har lite tid att lämna in synpunkter innan beslutet tas. Skrev direkt ihop ett papper. Sedan kom jag på att det spelar ingen roll vad jag skriver. De ser bara läkarens ord. Så jag försökte få tag på henne. I psykvården i Göteborg kan man inte längre ringa sin läkare. Man måste ringa en telefoncentral, kontaktpunkt psykiatri som det heter. Värdelöst. Det betyder att man får stå i telefonkö och ändå inte få prata med den man behöver prata med. Dessutom stängde den tidigt och öppnade sent så jag fick ringa först nästa förmiddag. Bara för att inte ens få prata med läkaren som visste vad det handlade om, utan istället vänta på att bli uppringd av en sjuksköterska. Hon fick anteckna precis vilka ord det skulle vara, och jag hoppas att både hon och läkaren förstod. Helt sjukt att läkare inte bara ska vara läkare utan också behöva ha koll på de rätta formuleringarna som ändras titt som tätt.
Jag höll nästan på att stanna hemma från arbetsträningen på grund av av min enorma ångest över allt detta. Men tänkte att de brukar vara snälla och förstående och då kan det kännas lite bättre. Det visade sig att jag kände någon som kände någon på f-kassan, som kunde förklara vad de gick efter, vilka ord det skulle stå. Helt sjukt att man ska behöva känna någon. Men hen sade i alla fall att det som det nu skulle ändras till var bra. Att det borde gå igenom. Det gjorde mig lugnare. Nu har jag gjort vad jag kan. Nu blir det förhoppningsvis bra.

Huh, jag bävar inför min kommande ansökan 🙁 Är sjukskriven fram till sista augusti nu och AF samt läkare är överens om att jag bara klarar jobba 25% max vid ett väldigt anpassat jobb. Men allt detta formella… sånt som SKA stå i ansökan. Jag kan inte sånt 🙁
Då ska det stå att du har nedsatt arbetsförmåga på 75% på HELA arbetsmarknaden. Men om du inte vet ännu om du klarar 25% måste du ju få chansen att testa detta. Kram
Pingback: Ångest över att inte veta | TantMango