Idag har jag varit utförsäkrad i 1 år. Ett år fyllt av stark oro, fruktansvärd ångest, tärande depression, myndighetskrångel och tjafs, jobbiga möten, hård press, självmordstankar, kämpande och kärlek som ändå fått mig att orka vidare. Jag har redan skrivit så mycket om hur utförsäkring förstör en människa och vad jag tycker om regeringens omänskliga sjukpolitik. En politik som inte ger någon som helst möjligheter för mig att kunna arbeta, inte som den här världen fungerar med ständiga krav både som sjuk och arbetande. Jag fick ta ett svårt beslut. Det är en lång jobbig väntan på svar. Men förhoppningsvis blir livet lite lättare att få ihop tillslut. För arbete är inte det viktigaste här i livet. Det viktigaste är att må bra och att vara med sina nära och kära, att orka sprida kärlek här i värden. Arbetslinjen är ett hån mot människan! Bra politik är mera kärlek och medmänsklighet åt folket!
Follow
Känner verkligen igen mig! Blev utförsäkrad december 2009 🙁 Den här “jakten” på människor som mår dåligt är helt skruvad och bristen på förståelse och empati från samhället är förvånansvärt. Tror verkligen folk att sjuka människor allihop “fejkar” och är “lata”? :-S
Känner så igen mig efter två utförsäkringar den först i dec 2009 och den andra okt 2012. Jag hade tur och fick återvända till sjukförsäkringen efter de 87 dagarna med a-kassa. Har nu också äntligen tagit beslutet att ge och har sökt 100 sjukersättning. Om ni inte redan hittat dit vill jag tipsa om en helt underbar grupp på Fb som heter – Vi som är utförsäkrade. Hittade dit för ett par månader sen. Det är en helt sluten grupp och alla är inte utförsäkrade. En del har fått sjukersättning och är kvar och stöttar oss andra. Vi har också skapat ett Twitter konto och vi är flera som lägger in kommentarer där -Utförsäkra inte min kompis. Vi tror och hoppas att vi tillsammans kan göra skillnad!
Usch vad jobbigt det låter! Hoppas det blir bra med allt. Jag har nyss gått med i den gruppen men inte hunnit titta så mycket än. Ska göra det. Tack för tipset! Ska kolla på twitter med.
Ja det är så hemskt att jag har svårt att förstå hur människor kan låta det var så hemskt. En del tror det och en del inte. Om bara fler tänkte lite mer och proteseterade så skulle det nog förändra politiken och dra med sig fler.
Jag har en fråga om det här med utförsäkring, eller egentligen om “införsäkring”, som jag hoppas att du inte har något emot om jag ställer. Jag fattar nämligen inte vad det är som gör att inte alla som utförsäkrats inte “automatiskt” åker tillbaka in i systemet efter de 87 dagarna som utförsäkrad. Är det hårdare krav på att bli sjukskriven igen för samma problem/diagnos?
Man måste själv söka sjukersättning igen. Osäker på om det är hårdare krav. Men det är kasst med information. Jag fick inte ordentlig information om att man kunde söka igen efter dedär 3 månaderna. Inte heller info om att det helt plötsligt blev halv inkomst! det märkte jag på kontot… Man kommer ju in i program och grejer via arb.förm. som man kanske inte vill/kan avsluta just då. Själv var jag inne i arbetsträning och pressade mig själv att klara det och få ett jobb. Vet inte om jag hade fått hel sjukersättning då när jag kommit upp i 18 timmar. Strax därefter blev ångesten så stor att jag inte kunde inte gå dit alls. Jag vet inte om detta var så bra svar på din fråga. Men ingenting sker ju automatiskt med myndigheter. man måste ju fixa och greja och ta reda på sina rättigheter själv, hur många orkar det?
Nej, du har självklart helt rätt: inget sker automatiskt (till ens fördel) med myndigheter. Det är verkligen jobbigt ibland.
När var det du fick halverad inkomst? Var det när du utförsäkrades och hamnade hos typ soc?
som utförsäkrad fick jag aktivitetsstöd på ca 3800 mån + ett extra boendetillägg som jag fick först i slutet av månaden efter, utan att jag fått veta om fördröjningen innan. Detta tillägg försvann efter tre månader vilket tog ett tag att märka pga förskjutningen i betalningen. Sedan dess har jag fått leva på min sambo.
Pingback: Den sjuka processen | TantMango