En tuff vår med en jobbig sjukansökningsprocess

Igår såg vi årets första maskrosor. Då är det verkligen vår!

Dessutom invigde vi årets grillsäsong. Och idag såg vi en massa fåglar i en halvsmält sjö som var full av is för en vecka sedan.

Ja det är vår på gång. Men jag har en tuff vecka framför mig och kan inte riktigt glädjas. Min tillvaro känns mer vinter. Det blir en del att göra och lite tid att vila, hoppas jag klarar det. Läkarbesöket som jag fått vänta i 2 månader på är imorgon. Det som måste gås på för att få det nödvändiga pappret så att f-kassan kan godkänna den permanenta sjukersättningsansökan. Jag har redan väntat så länge. Det duger inte vad jag skriver eller min psykolog eller någon som känner mig. Det är bara en läkares ord som gäller, någon som knappt träffat mig. Som inte vet något alls. Som förhoppningsvis har läst den långa härvan av journaler från flera år tillbaks. De som visar än ditt än datt men kanske mest en enda röra av ångest och elände, av att inte komma någon vart, eller komma framåt och bakåt igen och igen och igen. De som ändå bara är toppen av ett enormt isberg som inte går att förstå om man inte själv lidit av långvarig ångest, press, stress, depression, kränkningar och skit. Det där som jag inte har någon lust att förklara för de som ändå inte förstår, det känns förnedrande. Ändå är jag tvingad. För att kunna få sjukersättningen, tryggheten och få en chans att komma till ro. Frisk vet jag inte om jag någonsin blir. Vad är det? Jag är jag och jag funkar som jag funkar. Jag vill bara orka leva.

Follow