Kan man lugnt säga. Här har har en gått och stressat sönder sig med alla sjukdom och extra behov som varit kring Lillen och är mitt i en stor omständlig flytt och snart bostadslösa eftersom vi ännu inte hittat något nytt. Då visar det sig att jag är oplanerat oväntat gravid. Vilken chock! Eftersom jag knappt haft symptom tog det lång tid innan jag märkte, visste inte ens hur långt det hade gått, kunde bara gissa. De fick räkna ut det på ultraljudet. Var vecka 18 när vi testade positivt. Magen hade ju stått ut sedan Lillen föddes så att jag till och med sökt sjukgymnast för jag trodde att musklerna som går isär när man är gravid inte hade gått ihop igen. Det hade de ju fast de var svaga. Sjukgymnasten sade att fettet sätter sig på andra ställen när man blir gammal (så jag är gammal?!). Det hade också varit så sjukt mycket stress med krånglade myndigheter, sjukresor och flytt och det är ju rätt vanligt att mens hoppar över när det är stressat, gjorde det ofta på mig förr. Visst tänkte man tanken men som sagt inga symtom. Men när fler kläder och alla bh-ar blev för små började man ju undra. Många andra utbrända pratar om att de får problem med binjurar och hormoner och jag blev rädd att det var något sådant. Bäst att utesluta graviditet för det är ju det första de kommer fråga. En kan ju säga att jag har mycket större förståelse för de i detdär tv-programmet “I did´nt know I was pregnant”. Har man inga symtom så hur ska man då veta? Jag brukar ju ha massor med krämpor, trötthet, inte tåla kaffedoft osv. Nu märktes det knappt. Först strax efter testet började det kännas att det rörde sig därinne.
När vi är sönderstressade och det fortfarande är en del med Lillen och vi är bostadslösa så känner vi oss alls inte särskilt redo att få ett till barn så snart. Har svårt att vara glada. Jag kan inte smälta det. Ville inte berätta men det kändes ju tvunget för det syns. Får en massa grattis men det känns inte så grattis. Tänker att bara vi har ett hus så känns det väl bättre.
Follow
Förstår verkligen att det känns tufft mitt uppe i allt… Hoppas verkligen att ni hittar ett hus snart på ett bra ställe! Utan att ha någon som helst koll på vad som finns utanför Göteborg tänker jag ändå att det borde vara lättare att hitta utanför (och framförallt billigare med hus en bit bort, även om det inte finns lika mycket). Tror definitivt att det känns lättare när allt är klart, ovisshet är ju extremt oroande och kanske framförallt när man själv är så känslig… Kram <3
Vet många som verkligen dumförklarar de som inte märker av en graviditet förrän nästan halva har gått men jag har förstått att en del graviditeter är svårare att märka av. Som när bebis ligger på ett sätt som gör att magen inte växer lika tydligt förrän en bit in i graviditeten och stress är väl nästan bland de vanligaste anledningarna till utebliven eller oregelbunden mens… Min mens har varit superregelbunden sedan någon gång i högstadiet när den blev stabil (i början kom den sällan och en period jobbigt ofta) men hög stress är en av få saker som gjort den försenad. Har fått för tidigt också, inte lika vanlig vid stress men det förekommer.
Pingback: Gravidkrämpor på slutet | TantMango