En sjuk liten hjälte och en saknad familj

Vid fönstret

Mammas lilla sprattelgubbe som sprattlar så att de känsliga maskinerna börjar tjuta. Som ger ifrån sig så lite blod från sin stackars sönderstuckna häl att de sticker i vener som inte heller vill och får ge upp för att inte plåga den stackars hjälten alltför mycket. Som böjer sig som en ostbåge när man ska ligga rak på röntgenbordet ochgråtar när han blir fasthållen. Hur tröstar man en liten som inte förstår varför man ska bli fasthållen och det ska göra ont? Sjunger sånger, pratar lugnande och håller handen samtidigt som man måste hålla fast sparkande ben och och armar och hålla sig själv från att gråta. Hur traumatiskt är det för en sån liten som inte förstår varför? Tack och lov går de flesta prover och undersökningar ganska fort. Han är väldigt tålig och protesterade knappt alls i början, sedan tröttnade han väl. Sambon sade “Han har blivit bitter – man ska inte vara bitter när man är så liten.”

Andra gånger rycker det lite i läppen så det ser ut som att han ler. Han kan så vaket titta sig omkring med sina förundrade ögon. Vifta med armar och sprätta med fötter. Och jag som tänkte att buksåret var ganska litet inser att det är ju jättestort som täcker nästan hela hans mage. Så många meter tarmar som  får plats därinne, numera ommöblerade. Tack o lov att vi är födda i en tid där de kan skära upp magar, dra ut bebisar och pussla med tarmar. Annars hade jag nog inte haft några barn. Storasyster kom ut med snitt och lillebror med sugklocka. Det är mycket smärta man står ut med för sina barn – både psykisk och fysisk. Jag och Lillen har något gemensamt. Det är vi med ärr på magarna. Lillebror är en stor hjälte i en liten kropp. Storasyster är så go som vill klappa på Lillebror genom bildskärmen. Hon saknar sin mamma så himla mycket. Inget gör så ont som när ens barn är ledsna. Vi saknar varann så mycket allihopa och vill bara komma hem tillsammans. Jag har inte varit hemma på över en månad och inte träffat Lillan och sambon på 2½ vecka. Lillen har levt hela sitt enmånadsliv på 3 sjukhus, 4 avdelningar och 5 sjukrum. När vi kommer hem ska det bli mera festligt än denna enmånadsdag.

Grattis på enmånadsdagen Lille vän!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to En sjuk liten hjälte och en saknad familj

  1. Pingback: Året 2014 | TantMango

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *