Jag får tack för hjälpen. Tack för stödet, och uppskattning för hur jag höll mig konkret och närvarande. Tack för omtanken. Frågar hur någon mår? frågar hur någon har det? ” Säger hur är det? du verkar gladare nu.“. Fick höra att jag borde bli psykolog, och jo jag är den som lyssnar och kommer ibland med kloka råd. Jag skriver till den som är sjuk och skäms i onödan att bara ta det lugnt, vila och inte skämmas. Får skrivet tillbaks att änglar finns och jag är en av dem. Någon säger att jag har hjärtat på rätta stället. Någon säger att jag är varm och omtänksam. Det känns bra ända in i själen att få sådan uppskattning. För det är en sådan person jag vill vara.
Förr när det frågades “Vem är du?” så rabblade jag upp en massa etiketter om åsikter, ibland om utbildning eller vad jag gjorde. För när man var ung var dedär åsiktsetiketterna så viktiga, och det anses så viktigt med utbildning och arbete. Men alla dedär sakerna säger inte nödvändigtvis särskilt mycket om vem man är. Så vad är jag för en person? Vad är viktigt för mig? Hur är jag? Vad svarar man på den där djupa frågan, “Vem är du?” Tillslut kom jag på det. Det som alltid har varit jag. Jag är en sån som bryr sig mycket om andra.
Jag kämpade mot orättvisor och förtryck för jag bryr mig om hur andra har det. Jag längtade så efter någon att leva med för jag behöver kärlek och har så mycket kärlek att ge. Jag ville ha barn för att jag har så mycket kärlek att ge. Jag försöker stötta de i min omgivning genom omtanke och erfarenhet. Jag kanske inte kan jobba och göra en massa saker som andra kan, men detta kan jag och det är värdefullt. Alla har vi något värdefullt. Jag är en sån som bryr sig mycket om andra. Det är min grej.
Follow
