En långhelg i Fjollträsk

Sambon ville åka på bågskytte-SM i Tjockholm och jag orkade inte vara själv hemma med barnen ännu mer så vi följde med. Det är ett helt företag att resa med en småbarnsfamilj. Sambon startade dagen med att stressa upp sig under bilpackningen och vurpa på den glashala trappen. Två gånger. Han var måttligt nöjd med sig själv om man säger så. Fick säga till honom att äta och vila medans jag packade bilen. Låg och ojade sig i soffan. Vi hade en tid att passa på kvällen och kom iväg lite väl sent. Så börjar oljelampan såklart lysa och det var bara att stanna o köpa olja. Vi har ju den fantastiska uppfinningen dvd-spelare i bilen som håller barn lugna och nöjda vid långa bilturer. Den bestämde sig för att inte visa någon bild. Vi åkte till första bästa affär –  som var stängd för det var långfredags morgon. Tur vi hade en surfplatta också som kunde underhålla tills vi kunde ranta runt i en annan stad och leta efter en ny dvd. Under tiden hann jag och Lillan bli alldeles för hungriga. Jag blev rent illamåendehungrig, amningshunger är inte att leka med. Vi hade inte tid att stanna och äta så det blev burgare i bilen men när vi fått den mådde jag för illa för att äta. Fick lite panik i den fullpackade bilen och sa “jag klarar inte det här”, bröt mig ut och vandrade några varv runt bilen, andades lite frisk luft (är det bara jag som har svårt för bilventiationsluften?). Sedan kom vi äntligen vidare.

Framme i Stockholm hittade vi otroligt nog en parkering bara något kvarter bort och var på trevlig tacomiddag hos vänner vi inte sett på fem år. De tre familjerna/paren där hade alla flyttat från Göteborg till Gotland, Stockholm och Västerbotten. Spritt ut oss. Skoj att höra. Häruppe gillar folk skotrar och på Gotland gillas det traktorer, på riktigt nördiga vis. Och varför man vill bo i Stockholm kommer jag aldrig att förstå. Lillan tyckte att det var spännande att åka till Stockholm och bo på hotell. Och kanske ännu roligare med våningssängen som blev väldigt mycket klättrad på. Fast det var lite svårt att förstå att pappa inte jobbade på hotellet – för det var ju ett annat hotell.

Blåmärke

Det största och mest lila blåmärke jag någonsin sett, mätte 18,5 cm, alla som såg det svor och ryggade tillbaks.

Sambon drog iväg tidigt på tävling på lördagsmorgonen medan jag och barnen tog det lugnt. Det var 4 kilometer till tävlingen och Lillan klagar alltid så snabbt på ont i benen så vi tänkte ta en buss, det tyckte Lillan skulle bli kul. Men det var ju inte det lättaste. Man måste tydligen köpa en biljett först innan man gick på och det fanns tydligen inte på närmsta busstation utan på en automat 200 meter bort. Det gjorde det inte. Där rantade vi runt och letade och Lillan började redan gnälla om ont i benen. Hittade en mataffär och frågade om biljetter som skulle finnas i affär 10 minuters promenad åt hållet vi kom ifrån… Mer gnäll om benont, vi som skulle tagit bussen för att slippa det… Började fundera ihop någon irriterad facebookstatus om hur krångligt det ska behöva vara att ta en buss i Fjollträsk. (tacka vet jag egen bil på landet typ). Undrade om affären aldrig skulle dyka upp och frågade en tjusig Lidingömamma med barnvagn om vägen. Strax efter att hon sagt att det var runt hörnet backade hon tillbaka och sade att har man barnvagn så åker man ju gratis. Woho! Så bra, tänk om vi kunde fått veta det från början. Då var det till att ranta runt efter rätt buss åt rätt håll. Där fick vi vänta nästan en hel kvart. Fick feppla med Lillens mat och värma sprutorna i termos med vatten på bussen. Hade duktigt memorerat de tre stationerna innan den vi skulle av på så att vi skulle kunna trycka och komma av på rätt ställe. Började bli hungrig och därmed också illamående. Lillan undrade om vi inte var framme snart och tyckte inte det var roligt att åka buss längre. Tittade och lyssnade men dedär stationerna dök liksom inte upp. Busschauffören måste ha sett min vilsenhet och frågade var vi skulle och med vilken buss. Vi hade gått på 201 och inte 211. Doh! Så vi fick åka ett tag till bara för att gå av på stationen vi åkt ifrån… Och där fick vi vänta nästan en kvart till. Lillan började frysa och jag fick stå o värma henne och knyta min sjal om ryggen så att hennes far sedan tyckte att hon såg ut som en påskkärring. Några stationer senare kom vi ändå inte till närmsta station för bara vissa bussar stannade där. Så det blev en bit till att gå och mera gnäll… Äntligen framme. Det enda vegetariska som fanns var ostfralla som fick duga tillfälligt. Sedan fick vi ranta runt med bilen på flera ställen eftersom mycket var stängt på påskafton. Gick på en japansk restaurang som inte en fanns på kartan. Lillan välte ut sin misosoppa över både bord och sig själv. (Är det vi som är familjen klant eller?).

Söndag, Påskdagen var dagen det gällde i tävlingarna. Den med bäst poäng från gårdagen möter den med minst poäng osv. så att alla har en chans att ta sig vidare. De som vinner varje match går vidare och tävlar 2 och 2. Sambon vann 2 matcher och förlorade en, det blev delad 17:deplats. Han som ofta är bland de bästa och sin egen hårdaste kritiker var inte så nöjd. Jag tror det berodde på att han ställde om bågen kvällen innan men han skyllde mer på “the gigantus blåmärke”.

Vi åt på en mumsig indisk restaurang med ett gäng bågskyttar och Lillen lade av en av sina avgrundsluktande mjölkersättningsfisar from hell. Tack och lov innan maten kommit men jag kände mig tvungen att säga att det var han så att ingen skulle tro att det var jag. Sedan roade sambon alla med att beställa den hetaste Vindaloo han ätit och sitta och tåras och frusta som en drake.

Nästa dag tjoffade vi iväg hemåt utan missöden. Och så en rejäl ångestbacklash dagarna efter. Som vanligt när mycket har hänt. För högkänsligheten och ångesten är något man får leva med. Jag vill aldrig vara för länge i Tjockholm för då får jag svårt att andas bland all stress och betong. Lidingö var i och för sig mer fullt av villor med små trädgårdar, inte alls så snofsigt som vi trott. Vi har större tomt och bor mycket skönare och lugnare. Hem ljuva hem.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Övrigt. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *