En bebis som inte orkar amma

Jag har gått å dragit mig för att blogga. Det är vardagsliv nu, hur kul är det att läsa om? Efter att jag varit borta var det extra mycket bröte, städ, tvätt och disk som vi kämpat på som små gnuer med att komma ikapp med (vikatvättberget är fortfarande det enormaste jag sett). Och så har vi ju en liten bebis som man ska pumpa mjölk till och mata i sonden, bara den proceduren tar ungefär en timme och det ska matas många gånger på ett dygn.  Jag är såååååååååå avundsjuk på folk som kan amma sina bebisar nu. Sista tiden på sjukhuset satt där i matsalen en mamma med svällande tutte och ammade sin bebis så självklart lätt o ledigt. Och det bara högg till i mig av avundsjuka. För mina stackars tuttar trycks in i en kall, plastig maskin vars entoniga ljud går mig på nerverna. Ledsna ömma och knöliga har de blivit efter många veckors envist pumpande när tid inte alltid funnits bland alla undersökningar och matningar. Därför kommer det mindre mjölk ur den ena tutten, och det grämer mig något oerhört att knappt komma upp i tillräcklig mängd – den knölen blev till efter operationen när han efter många timmars vakande äntligen vaknade och jag inte ville lämna honom. Detdär med amning är alltid ett krångel, inte alls så lätt som man en gång barnlös trodde.

Lillen har varit svårt sjuk och det är inte alla barn som orkar amma då. Barn med Downs syndrom orkar inte heller alltid amma eftersom de har trängre gom och slappare muskler. Så han har en stor utmaning i att kunna amma. Vi försöker, oftast somnar han, ibland suger han så girigt att det rinner ut i andra mungipan, ibland är han inte ens intresserad. Det är så frustrerande! Jag är som kedjad vid pumpen. Kan aldrig vara långt borta för länge, förstår inte ens hur det ska gå på alla återbesök långt bort när man är borta från pump som behöver ström i elkontakt. Kan du inte bara amma lille vän!?! Han tar inte napp eller flaska heller. Vi övar upp musklerna med att han får suga på finger under matningen, och så smaka på mjölken och ligga nära. Tre tips från logopeden. Mina små hopp.

Han är en mirakelbebis som sover på nätterna. Eller så är det för att han varit sjuk. Och de gånger han vaknar ligger han och knorrar nöjt och somnar snart igen. En kvällspigg storsovare. Men vi måste ändå gå upp och mata och pumpa om nätterna? Sömn hejdå! Har slutat räkna hur mycket minus jag ligger på sömnkontot. Tappade bort Lillans strumpor som jag skulle bära till tvätten för att dagen efter upptäcka att jag lagt dem i soporna. Sånt gör man när man är så trött att hjärnan inte riktigt håller ihop. Men jag ska väl få in någon slags sova middag-rutin. När jag nu ska hinna med det…

LokeoFreja

Två små gosingar varav en redan lyckats vända sig från sidan 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to En bebis som inte orkar amma

  1. Pingback: En bebis som inte suger | TantMango

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *