Efter operationen, Hirschsprungs sjukdom

Lillen fick efter operation ligga på intensiven igen. Från att ha haft bara två slangar kvar hade han helt plötsligt många igen. Första dagen bara satt jag och bara tittade på honom. Man kan liksom inte göra annat på intensiven. Där är lugnt (förutom evinnerligt pipande maskiner som man vänjer sig vid) och skumt ljus så man nickar till titt som tätt. Sjöng sånger och berättade om allt vi odlat och ska odla (ja han var ju med i magen), om Lillan och pappa, om saker och ting, tills jag var för trött för att prata. Satt och höll en liten hand. Vill ju gärna vara där och ge honom viktig närhet, så gick bara iväg för att äta och sova. När han inte låg på rummet blev jag ju inte störd hela nätterna av att sköterskor kom in så fick sova hela nätter en del i alla fall. Från andra dagen fick jag börja ta upp honom och sitta med i famnen i en säng. Självklart slumrade vi en hel del då. Vaknade en gång upp med honom mitt i natten på intensivrummet då vi hade somnat så gott båda två. Sedan gick jag och åt för jag var så hungrig och skrev meddelanden mitt i natten. Dygnsrytm? Varför då?

Vi fick helt oväntat en massa besök förra helgen, jag som trodde att ingen skulle komma, så långt bort från alla som vi är. Har haft en jättefin vän här och det har varit så skönt med sällskap, att snacka om allt mellan himmel och jord, och om Lilleplutten. Sedan kom några släktingar och var ett trevligt sällskap. Lillen fick en massa fina presenter och jag en del kläder eftersom tvättmaskinen på avdelningen varit sönder i över 2 veckor! (mitt i allt ska man behöva gå i sunkiga kläder också).

På armen

 

En stor hjälte i en liten kropp

Han hade ont första natten och fick mer morfin. Sedan lyckades de sänka smärtstillande allteftersom. Operationssåret i buken ser torrt och fint ut. På fjärde dagen efter operation fick jag äntligen bära tillbaka honom in till rummet hos mig. Han klarade sig utan smärtlindring. “Han bajsar som en galning” (som en sköterska sade) – tänk vilken lycka att kunna bajsa! Men första morgonen på rummet var inte alls kul. Det har kört i magen och gjort ont på vår lille hjälte, så mycket luft de drog ur honom. Han fick äntligen börja äta.

Det hela hänger på att han ska ta upp maten. Det har gått långsamt framåt så därför fick ätandet först avbrytas och sedan sakta ökas på allteftersom dagarna gick. Otroligt frustrerande! Jag sambon och Lillan (och Lillen?) saknar varandra så otroligt mycket! Det har varit svårt för hela familjen att vara ifrån varann och inte heller kunna hjälpas åt i vardagen med jobb-dagis-hem. Men så idag gav läkaren ett litet ljus i tunneln. Om han får öka på maten imorgon igen så får vi åka tillbaka till Umeå. Närmre hem. Hem ljuva hem.

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Efter operationen, Hirschsprungs sjukdom

  1. Pingback: Att flyga eller inte flyga | TantMango

  2. Pingback: Året 2014 | TantMango

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *