Jag är lite lättad men virrig. Har pratat med arbetsförmedlare och coach om arbetsträning, sjukskrivning och press. De ska inte pressa mig mer för det har gjort mig sjukare, de hade inte förstått det. De trodde att baraför att jag så gärna ville jobba så kunde jag. Men vi sjuka vill väl nästan alltid mer än vi kan? Konstig slutsats tycker jag. Vi med stress och ångestproblem har ofta ha en alldeles fantastisk förmåga att pressa oss själva för långt. Vi vill ju klara saker, vara duktiga. Då kan man snarare behöva någon som saktar ned ibland. Och man ska aldrig pressa någon med psykisk ohälsa! Det funkar inte och kan gå riktigt jävla illa! Det kan driva någon över kanten.
Nu har jag saker att fundera över och reda ut. Lite sömn, ny arbetsträning och mycket tankar. Blev helt borta i huvudet så att jag irrade runt och inte hittade det jag skulle i affären och klantade mig med tvätten och grejer hemma. Suck! Hur reder man ut tankar när allt bara snurrar?
Follow
Vad härligt att du lyckades göra dig förstådd! Och att det fanns några som ville förstå. Du är stark och jag beundrar allt arbete du redan gör. Stor kram!
Tack för att du ser det! Det värmer! Du är också stark och någon att beundra med allt du gör! Kram!http://tantmango.se/wp-admin/edit-comments.php#comments-form
Pingback: En arbetsträning som ser mig som människa med unika behov | TantMango