Ibland tror jag att det vilar en förbannelse över mitt liv. Har så oräkneligt många gånger försökt göra saker bättre men så blir det inte bättre ändå. Idag fick jag ännu ett dåligt besked. Något som skulle gjort livet mycket bättre men det blev nej. Folk förstår inte sitt eget bästa. Missfall+att troligen inte någonsin få lugn från förnedringskassan+det som hände idag. Har försökt så mycket att göra livet lugnare, mer harmoniskt, lite mer okej att leva. Men jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Blev liggandes i badkaret i många timmar, förlamad av ångest, vattnet rann ut och det var kallt och obekvämt. Grät en stund.Nu sitter jag här frusen, ont överallt, illamående, med ett huvud som vill sprängas och en själ som inte orkar finnas. Förlåt jag borde inte skriva sådant här för det är inget kul att läsa. Men jag har svårt för det där att folk låtsas att saker är bra när det inte är det.
Jag tänkte skrivit om körsbärslikör idag men jag orkar inte. Jag vet inte ens hur jag ska orka kliva upp och ta mig till tandläkaren imorgon. Kommer vara svullen runt ögonen av gråtandet. Sist jag var där fick jag nämna att jag var gravid. De kommer väl undra om det. Jag skulle haft en hyfsad mage nu. Har skrivit ihop en alldeles för privat text till fk, om hur mitt mående påverkar arbetsträningen. Vet inte ens om det kan hjälpa. Jag orkar inte mer motgångar. Jag borde inte blogga för jag har aldrig något kul att skriva längre. Förlåt. Det var ju inte såhär det skulle bli.
Follow
Åh, fina du. Ibland blir det så i alla fall och som du säger är det ju bara larvigt att låtsas något annat. Man måste ner i skiten för att kunna ta sig upp. Stor kram!