För många gravida är mittenperioden lite piggare och lättare. Jag hade såklart hoppats på det men det verkar inte vara en sådan graviditet. Illamående, trötthet och smärta finns kvar, och klumpigheten och flåsigheten som brukar vara i slutet har redan börjat komma, inte kan man ligga hur man vill heller. Står ut med det mesta men det värsta är tröttheten. Den tär. Orken finns inte där. När man somnar eller inte ens orkar sitta upp klockan 9, klockan 8, klockan 7 eller 6, då försvinner all vuxentid att slappna av efter barn och annat. När man knappt orkar hålla reda på orden när man läser godnattsaga för sitt barn. Hela dagen blir att försöka orka åtminstone en del. Att stå ut med att allt det man vill men inte har kraft till inte blir gjort; hushållssysslor, måla och fixa i huset, sy, laga, pyssla, baka, greja. Frustration. Störande stök. Tråk. Aldrig vara pigg. Bara behöva orka.
Gårdagens snöande verkar glömt för idag lyste solen. Lekande cyklande, gungande barn och fruktpicknick på en filt i solglänta. Värmande vårsol. Men ändå trötthet. Det blir alltid värre framåt natten.
Follow
