De många chockerna med att få ett sjukt barn

Redan under graviditeten läste jag om den så kallade tvåbarnschocken. Den ska tydligen vara större än ett-barnschocken och tre- eller flerbarnschockerna just för att det är då man får fler än en att serva och ta hand om samtidigt. Men nja. Det känns inte som att det är 2 barn som är den stora chocken för mig, utan att det andra barnet var svårt sjukt och hade extra behov – då är det extra mycket att serva och ta hand om samtidigt.

Jag har ju också hört och läst om att det ska vara en sån chock och sorg att få ett barn med downs syndrom, ja det finns en hel avhandling om detta där att vara glad för sitt barn inte ens finns som alternativ. Denna förväntan stod mig så upp i halsen att jag skrivit om den tidigare. Ja vi fick höra på sjukhuset och andra ställen en del om att det är ok att vara ledsna. Och vi ba’ “Va?! ska vi va ledsna, vi som fått världens goaste unge?!” – sa vi inte men tänkte nåt i stil med det. Det var snarare en förvåning som vi smälte ganska snabbt.

Lillens första bild

Nyfödd som nyss fått luft och rosig färg. Hej lilla människa!

Den chock vi fick var ju vårt-barn-är-sjukt-chocken. Eller snarare många chocker: Läkaren springer iväg med en nyss utsliten blå lealös bebis BAM! Chock, han andades inte. Neopuffen som puffade luft i lungorna fick dem att spricka BAM! Chock. Vårdpersonal flygs in från flera mil bort för att operera in dräneringsrör från lungorna på vår unge BAM! Chock. Vår några timmar gamla bebis lyfts in i kuvös kopplad till så många sladdar att de tillsammans var tjockare än honom. BAM! chock, inte så man vill se sitt barn. Helikopter flyger iväg med ens nyfödda bebis som nästan dog nyss. BAM! chock, som att bokstavligen slita hjärtat ur kroppen ungefär. Efter lång bilfärd till sjukhuset tvingas lämna sin fyraåring som gråtande förtvivlat vill följa med in på sjukhuset. BAM! Chock, att krossa barns och föräldrars hjärta på samma gång. Bebis ligger i supersteril sladd- och maskinfylld sal med andra svaga och sjuka bebisar, kopplad till respirator och ständigt pipande maskiner. BAM! chock, det ser så allvarligt ut. Att inte få lyfta upp och hålla sin bebis. BAM! Chock, att tvingas gå emot alla föräldrainstinkter och kärlek man har gör ont i kroppen och själen. Och alla dessa chocker vara bara under den första dagen då han föddes.

Första gången i mammas famn

En liten varelses tillstånd styr hela ens tillvaro

Sedan kom ju dagen då man äntligen sitter och håller i sin bebis och då helt plötsligt meddelas att inom 1½ timma ska hela familjen flyga till ett sjukhus jättelångt bort eftersom de har tarmspecialister där som tittat på röntgenbilderna (jaså?) och vill reda ut på plats varför ungen inte bajsar. BAM! Chock, snabba bud alltså, tårar, racerpackning och stress. Och så alla dessa plågsamma hålla-fast-röntgenundersökningar BAM! BAM! BAM! är chockartade och plågsamma varje gång. Likaså hålla-fast-och-sticka en väldigt svårstucken bebis BAM! BAM! BAM! också chockartat varje gång (detdär med att bli fasthållen är nästan alltid det värsta). När den supertunna droppslangen som gick inuti blodkärlet (picc-line) läckte utanför och axeln blev 3 gånger så stor. BAM! Chock, han hade ont stackarn. Att som familj vara isär i många långa ensamma oroliga påfrestande veckor – ett slags utdraget BAAAM! Chocken i att stå ut med en lång plåga av saknad och att inte kunna dela sig i två och finnas där för alla sina barn och sambo, att vara så instängd och isolerad men ändå nästan totalt utan integritet, att vara som en sjuksköterskerobot som sköter sitt barn men aldrig får sova något vidare. När vi fick veta att det inte bara var bajs som fastnat utan faktiskt en allvarlig tarmsjukdom som gör att man inte kan bajsa. BAM! Chock. Tarmoperation. BAM! Chock. Hjärtskärande oroligt att lämna ifrån sig sitt barn för att skäras upp av andra. En mage med knölar som svullnar och röntgas på flera sätt. BAM! Chock, en sådan fruktansvärd ångestoro man kan känna. Tarmar som tar vecka efter vecka på sig med att inte ta upp maten. BAAAM! långdraget chockartat då varje dag med matningar blir full av nya besvikelser. Alla dessa sjukhus- och habiliteingsbesök mer eller mindre långt bort BAM! BAM! BAM! ja det var alldeles chockartat hur mycket det är. PEG-operation BAM! alla nedsövningar och operationer är nervösa.

Jag har säkert glömt en massa chocktillfällen här men du fattar poängen. Att få ett sjukt barn är inte bara en chock utan många. Gång på gång på gång.

Nyopererad

Hjälten

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to De många chockerna med att få ett sjukt barn

  1. MissManic says:

    WOW! Här snackar vi om att skriva fängslande!
    Vilken tuff start, och jag kan Inte förstå varför ni skulle vara ledsna för att han föddes med Downs syndrom.
    Jag ser det som så, ni fick en son, ett jättefint barn och den där lilla detaljen om en extra kromosom – vad är det?
    Men att orka med allt som ni fått göra, helt otroligt, sånt vill man nog slippa..
    Men, nu ska jag läsa vidare – måste veta mer om er!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *