Jag fick ett brev från försäkringskassan. Denna gången var det inte förslag till beslut, det var ett beslut. Jag får 100% sjukersättning!!! Äntligen! Det känns som att en hel bergskedja lyfts från mina axlar. Jag kan andas lättare nu.
Ringde sambon och skrämde upp honom för jag började gråta i telefon och kunde knappt prata. Med en pipig liten marsvinsröst fick jag upprepa 3 gånger innan han förstod, “Jag har fått sjukersättning!”. Denna nästan 7 månaders upptrappad ångest bara pangbomkraschade i tårar av uppbyggd ångest och lättnad. Resten av dagen var jag som en zombie i huvudet, helt bombad.
Tack och lov för jag började verkligen undra hur mycket mer jag skulle orka. Den sista tiden har det känts som att jag varit på väg att brista mest hela tiden. Ett tunt skört skal som nästan spricker. Har gått och tänkt flera gånger om dagen att “Herregud vad dåligt jag mår”. Det sista har jag vridit och vänt på mig flera nätter i sträck och det har fortsatt. Jag får fortfarande en plötslig stark ilande obehagskänsla (som att bli skjuten) som kommer titt som tätt, men sekunden efter kan jag tänka: “Jag behöver inte oroa mig längre”. Kroppen och själen har väl inte riktigt fattat ännu.
Nu blir det än mer tydligt hur fruktansvärt dåligt jag har mått av processen. Det är som att jag gått nedtyngd under inte bara Mount everest, utan hela Himalaya som nu lyfts av mig. Jag är liksom lättare nu. Stegen är lättare, nästan studsar. Kan andas luften som fyller mitt bröst utan att det trycker. Håller nog fortfarande på att smälta allt och behöver läka det som hänt. Men vilken lättnad!
Nu är jag en pensionärstant alltså. Jag får färga håret sådär fräckt blågrått, ha skojiga hattar och hötta åt ungdomar på stan!
Vill tacka alla de som hjälpt och kommit med stöttande ord genom detta. Önskar er allt gott!
Follow
Åh herre gud vad underbart!!!!! Fan vad glad jag blir för din skulle 😀 <3
Yey 😀 <3
Grattis! Äntligen har dom hunnit ifatt verkligheten! Så skönt! Men jag är arg på dom för att du fick kämpa så mycket. Och kämpat, det har du gjort och du orkade hela vägen över mållinjen! Beundransvärt! Stor kram! Ta väl hand om dig i efterdyningarnas reaktioner.
Jag tror inte de lever i verkligheten men det blev rätt tillslut i alla fall. Jag mår inget vidare efter det här. Försöker läka så sakteliga medan livet håller på. Stor kram till dig!
Vad underbart att slippa den bördan! Den övrig bördan är jobbig nog! Hoppas hoppas hoppas jag kan få samma positiva besked! Jag orkar snart inte längre…
Ja! Tack! Jag håller tummar och tår för dig! tjafsar de så skickar man intyg efter intyg efter intyg. Man får tappa orkan, men efter att ha trillat orkar man små steg som man inte ens vet hur man orkar. Jag förstod inte hur jag orkade. Det är nog lite som att leva på luft, man kan glidflyga ett tag. Stora kramar till dig!
GUD VAD HÄRLIGT! 😀
Jag är så glad för dig, för förstår att den bördan att gå runt och vänta är hemsk. Jag har själv varit där.
Nu kan du få ta allt i ditt tempo och börja njuta av livets alla vackra saker, precis som du förtjänar!
Kramar
Ja ! Ska försöka, har nästan glömt hur man gör. Kram