… idag. Och då känns det som att jag borde skriva något vettigt. Öööööööh . . . ja just det. Jag vet inte hur man firar en blogg, kanske borde jag haft en hejdundrande fest, det kunde ju ha varit kul. Eller så får jag bjuda på tårta nästa helg eller något, någon som är sugen?
Jag kanske skulle säga att bloggen förändrat mitt liv och varit fantastisk, men riktigt så är det inte. Jag lever fortfarande med ångest, myndighetstjafs och är utförsäkrad. Men bloggen får mig att må bättre, tänka lite mer på det som är bra, hoppfullt och njutningarna i livet. Nu är en liksom van vid att titt som tätt komma att tänka på saker en kan skriva om, och att fota en massa saker hela tiden. Jag brukar skylla på att jag är bloggskadad när jag ska fota mat och grejer jämt. Jag skulle sakna den om jag inte höll på, den är en del av livet. Även fast man inte vill skriva vadsomhelst som är för personligt så är det ändå en ventil som jag tror hjälper andra genom igenkänning, tankar och tips kring olika saker.
Men ibland känns det som att jag bara pratar blaja, som just nu. Jag vet väl inte vad jag håller på med eller hur man ska leva sitt liv för att må bra heller. Jag bara gissar. Försöker hitta det som funkar. Kanske bara skulle flytta långt bort ut i skogen och pyssla och skriva och vara nöjd med livet, med femtioelva barn springandes barfota i gräset, ätandes mitt hembakta surdegsbröd och hemodlade grönsaker. Något sådant ja.
Men ju mer jag lär mig av livet desto mindre förstår jag. Så jag får nog sluta här innan jag pratar i nattmössan alldeles.
Follow
Grattis bloggen, grattis till dig. Grattis till de välgörande orden. jag vet precis vad du menar. jag är också bloggskadad, det är ett roligt intresse!
Tack tack! 🙂 Ja visst är det bra att vi hittat bloggandet!