Livet rullar på. Saker som ska hanteras, fixas, orkas med. Privatsaker, myndighetskrångel, barn, familj, vänner, hushåll, arbetsträning. Ungefär så som det är för de flesta. Och hela tiden har jag ångesten som far upp och ned, hit och dit. Försöker tänka på annat. Ta en jobbig sak i taget för att inte överlasta hjärnan.
Idag kom vi senare än någonsin till dagis. Lillan vill bara göra annat och titta på annat hela tiden. Jag bli stressad att komma iväg och känna mig dålig för jag vill inte stressa ett barn. Även om man själv inte tycker att tider bör vara så viktigt så känner man ändå pressen från andra att vara i tid. Så jag försöker ofta skita i att det blir lite sent. Tack och lov är det ingen som gnäller om jag skulle komma sent till den nuvarande arbetsträningen , inte de dagar jag är hemma och vilar heller såklart. Jag försöker låta Lillan vara i nuet så som barn är. För det är en bra sak, då mår man oftare bra, njuter av det som är i stunden. Små barn har en naturlig fallenhet för mindfullness (medveten närvaro) eller rättare sagt, de ÄR mindfullness, det är här och nu som gäller. Riktigt vuxen ska man aldrig bli för då tappar man bort den där närvaron att njuta av det fina, spännande och skojiga som finns här och nu.
Dagens vårtecken. Årets första blommor! Värda att stanna till för. (Jag räknar inte maskrosor som blommor riktigt, de är mer ogräs).
Follow
