Att stoppa in saker i munnen

Logopeden tyckte att det gått mycket framåt med Lillens ätande. Han öppnade munnen, sträckte ut tungan och smackade med fruktpurén. Kräkreflexerna är nästan borta. Hon var med vid ett ovanligt bra matningstillfälle. De absolut flesta måltiderna spottar och fräser han – kanske för minnet av illamående associerat med mat i munnen. Men någon gång ibland vill han och får i sig några kluttar. Kändes så skönt med lite framsteg. Många gånger vägrar han öppna munnen och det är tröttsamt att hålla på å försöka. Specialisttandläkaren tyckte att vi skulle borsta tänder, fast han knappt äter. Han skulle ju vänja sig. Att borsta tänder, eller i alla fall få in tandborsten i munnen lite går riktigt dåligt. Ofta kniper han totalt. Ibland kan en komma in lite på nåder. Han vill alltid hålla i allt som en har framför honom så då får en vara smart och ge honom sin egen tandborste i näven  istället – som han sedan gärna håller fast vid och tar med sig så att en får springa och leta när en ska borsta själv sedan… Envisa är vi men oj sån tid det tar med allt.

Med haklapp

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *