Det har varit så otroligt tungt att finnas till de sista dagarna. Men så träffar jag några vänner och får prata av mig om både det ena och det andra. Och genast känns det lite lättare. Det är så skönt när man inte behöver förklaraa varför man mår dåligt av saker, när andra förstår direkt att “sådär kan de ju inte bete sig” och “det låter ju jättejobbigt”. Då blir man stärkt och helt plötsligt känns det självklart hur man ska göra och säga för det viktigaste är ju att jag mår bra.
Efter att ha suttit ihop med Lillan i 1½ vecka fick jag äntligen vara borta en kväll och en natt. Tog en långpromenad och fick prata av mig mer. Och det känns lite mer som att kanske kan saker lösa sig ändå. Vi ska bara ta oss igenom denhär perioden. Kanske var det ändå vårsolen som började skina idag, fastän det blåste väldigt kallt. Kanske blir det vår ändå.
Follow
