Att leva med ångest

Livet som sjuk gör sig påmint. Det vanliga blir en vana. Jag reagerar inte på den ångest som alltid finns där, den har blivit normal. Har anpassat livet till att inte utsättas för för mycket. Försöker ta det lugnt tillräckligt mycket för att livet ska vara hanterligt. Men allt går inte att styra. Med saker att oroa sig för kan det bli för mycket. I fredags var en riktigt tung dag. Klarade inte ens av att blogga. Fruktansvärd ångest. Och oroar man sig för en sak så drar det lätt mer sig fler. Kändes bättre i lördags när vi jag hade en massa trevligt sällskap. Igår blev det tungt igen, fastnade i diskussioner på nätet – tar in för mycket av andras otrevligheter och dumheter. Då och då i livet upptäcker man ju grupper elelr föreetelser som spyr ut negativivtet, då gäller det att lära sig upptäcka det och hålla sig därifrån. Idag har ett orosmoln skingrats (mer om det en annan dag). Lättnad.

Jag kan hanterar ångest bättre än förr, har gått igenom så mycket helvete och kamp för att må bra att jag lärt mig en del. Men den slutar aldrig dyka upp. Ingen har lyckats hjälpa mig med det och därför är jag idag sjukpensionär. Det är bara så som livet är.

Idag fyller sambon år och jag har köpt blommor. Inte för att han är så förtjust i blommor egentligen, men rosa gillar han. Och visst livar det upp.

Rosa bukett

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Acceptans, Mående, livsvisdom and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *